Tour of the Alps 2001
Efter förra årets korta resa runt Östergötland kände vi att vi åter längtade ut i Europa. Erik hade ägnat vintern åt att leta igenom nätet efter alldeles för många "skadliga" bilder på kända pass i Alperna. Resmålet var därmed snabbt bestämt men vi tyckte också att det skulle vara roligt att se Languedoc och Provence på vägen dit. Då vi också gärna ville se Costa Brava fick årets resrutt börja i Barcelona för att även knyta an till Iberia Tour 1999 och sluta i Venedig som vi passerade under Touring Italia sommaren 1998.
En Vätternrunda innan resan bestämdes också tidigt och vi hann båda köra över 100 träningsmil under våren. En nödvändighet för att klara av både Vätternrundan och resan som blev allt annat än platt. Vi hade egentligen bara tre dagar på slät mark, den första genom Barcelona, en dag längs kusten i södra Frankrike och sista dagen på slätten till Venedig. När vi slutligen kom dit efter fem veckor kunde vi konstatera att det här var första men absolut inte sista resan över Alpernas pass. Klättringarna uppför kan vara nog jobbiga men underlättas av en fantastisk natur och inte minst alla uppmuntrande tillrop som man får från bilister och andra cyklister. Man behöver nästan aldrig känna sig ensam som cyklist. Känslan när man efter någon timmes klättring står på passet kommer sedan inte långt efter hur det därefter är att susa nerför genom serpentinkurvorna i milslånga utförskörningar!
Indelning
Vi har delat upp reseberättelsen i ett antal delar för att hålla nere
storleken på sidorna. Delarna täcker följande områden och platser:
Del 1 - Barcelona, Costa Brava, Södra Languedoc, Narbonne
- Grotte des Demoiselles, Languedoc, Pont du Gard, Avignon
- Mont Ventoux, Provence, Grand Canyon du Verdon
- Gorges du Daluis, Gorges du Cians, Rivieran, Monaco, Sospel
- Col du Tende, Colle Valcavera, Dronero, Valle Varaita
- Colle dell Agnello, Col d'Izoard, Briancon, Col du Galibier
- Col de l'Iseran, Val d'Isere, Col du Petit St Bernard, Col du Grand St Bernard
- Rhonedalen, Furkapass, Andermatt, Oberalppass
- Albulapass, St Moritz, Berninapass, Livigno, Passo Foscagno, Passo Stelvio
- Bolzano, Passo Costalunga, Passo Pordoi, Passo Gardena, Passo Sella
- Passo Fedaia, Passo San Boldo, Treviso, Mestre, Venedig
Måndag 25 juni
19 grader, växlande med regnskurar
Vi lämnade Nyköping vid femtiden på eftermiddagen och cyklade snabbt till Gnesta och pendeltågstationen för att med tåg ta oss till Märsta och vidare till Arlanda. Att passera genom Stockholm med pendeltåg är väldigt smidigt, cykeln får tas med gratis hela dygnet utom i rusningstid på morgonen och sena eftermiddagen. På Arlanda tillbringade vi halvsovandes natten på en soffa i väntan på vårt tidiga (06.00) flyg till Barcelona.
Distans: 53 km Snitt: 22,6 km/h Tid: 2h 20min
Start: 17.15 Ankomst: 21.30
Tisdag 26 juni
29 grader, sol
En dag då det mesta hade kunnat gå fel men då vi i efterhand kunde konstatera att allt fungerat över förväntan. Först och främst slapp vi betala övervikt för cyklarna på Arlanda. Vi hade sex kilo övervikt var men en snabb övertalningskampanj gjorde susen. Cyklarna kom också med på rätt plan och till vår glädje även fram i samma skick som vi lämnat in dem i. Flygresan med Lufthansa via Frankfurt gick utan problem eller förseningar. Strax efter ett på eftermiddagen var vi beredda att lämna flygplatsen strax söder om Barcelona och bege oss ut i värmen för att ge oss i kamp med Barcelonas alldeles för många och hetsiga bilister. Infarten från flygplatsen in till Barcelonas centrum var mardrömslik med motorväg och tät trafik i hastigheter på över 100 km/h. Vägarna i Spanien är sällan gjorda för andra trafikanter än bilister och därför saknas ofta alternativ till motorvägarna (den typ som kallas Autovía och där cykling är tillåten om alternativvägar saknas). Speciellt av- och påfarterna är en lek med döden. När vi kom in i centrum blev förhållandena dock bättre med cykelväg under vissa sträckor. Att rekommendera Barcelona som cykelstad för nybörjare vore dock att nästan betecknas som mordförsök.
På cykelvägar genom Barcelonas centrum.
Vi gjorde en dags uppehåll i Barcelona under vår Iberia Tour 1999 och nöjde oss därför den här gången med att i stort sett bara åka igenom för att komma så långt norrut längs kusten som möjligt. Kuststräckan norr om Barcelona består av ganska fula sammanbyggda semesterorter längs den vidsträckta sandstranden. Det är inga orter som är kända för charterturister utan verkar istället främst locka folk från Barcelona. Vi valde att stanna på en camping i Canet de Mar och invigde vårt nya tält på en sandig plats med utsikt över Medelhavet. Veckan innan avresan upptäckte nämligen Eric, som haft hand om vinterförvaringen, att han uppenbarligen glömt att torka det gamla tältet efter förra årets resa. Mögelsvamparna hade fått härja fritt i nästan ett års tid...
Distans: 59 km Snitt: 18,4 km/h Tid: 3h 10min
Start: 13.10 Ankomst: 18.15
Dagens bilder i fotoalbumet!
Onsdag 27 juni
30 grader, växlande
Vi cyklade vidare norrut längs kusten som här benämns Costa Brava. Mellan Lloret de Mar och Sant Feliu går en fantastiskt vacker väg genom den gröna snårskogen högt ovanför det turkosa havet. Den helt klart vackraste delen av Costa Brava enligt en tysk som vi träffade längs vägen. Han cyklade där varje dag under semestern. Vi är beredda att hålla med om att man inte bör tröttna på den vägen i första taget trots att den både är krokig och bitvis brant. Vi träffade också tre amerikanska cykelturister på väg mellan Valencia och Rom. De var ganska uppretade på varandra då alla körde olika snabbt och säkert också hade olika mål med cykelsemestern. Det slog oss hur viktigt det är att vara samspelta och överens om hur långt man ska cykla varje dag innan man ger sig iväg. Det skulle förvåna oss om de lyckades hålla ihop hela vägen till Rom.
Costa Brava.
Efter Sant Feliu tilltog den motvind som vi haft sedan morgonen och våra krafter minskade i samma takt. Vi stannade därför ganska snart på en camping strax utanför staden Pals. Senare på kvällen åkte vi in till stadens centrum. Pals ligger som många andra gamla städer i det här området högst upp på en kulle. Trånga gränder vindlar upp och ner på berget nedanför klocktornet som är en del av en borg från romartiden. Städerna byggdes uppe på kullarna då den omgivande slätten Empordá tidigare var en stor träskmark. Någon restaurang i rätt prisklass var det dock ont om så campingens pizzeria fick sig senare en beställning på två stycken hämtpizzor.
Distans: 94 km Snitt: 17,8 km/h Tid: 5h 15min
Start: 9.30 Ankomst: 17.45
Dagens bilder i fotoalbumet!
Torsdag 28 juni
29 grader, växlande
Tredje dagen med kraftig motvind. Dagens första fem mil gick vidare över slätten Empordá och genom dess karaktäristiska små städer som precis som Pals ligger på kullar omgivna av åkrar och solrosfält. I Castello de Empuries letade vi efter en mataffär i över en halvtimme utan att lyckas. Det är verkligen omöjligt att hitta i de små städerna med alla sina vindlande gränder. Vi fortsatte då mot den större orten Roses och insåg snart att alla Castellos affärer troligen blivit utkonkurrerade av det stora köpcentrum som låg längre bort längs stora vägen. Efter Roses började dagens klättring. En dag i Spanien utan att klättra i berg är ju nästan oundviklig. Det vet vi inte minst sen våra fyra veckor i Spanien 1999. Idag gick vägen uppför mot Cadaquès, där konstnären Salvador Dalí bodde, och sedan ner till staden El Port de la Selva. Det var tydligt att stadens vindsurfare uppskattade vinden betydligt mer än vad vi gjorde. Att behöva trampa i branta nerförsbackar är aldrig roligt...
Erik under klättringen upp från Empordà-slätten.
Vi fortsatte sedan norrut mot franska gränsen. Vägen går här över Pyrenéerna precis där bergskedjan störtar ner i Medelhavet. Det är några rejäla uppförsbackar upp till 200 respektive 170 möh, men också en fantastisk utsikt över havet. Vi lämnade snart Spanien för det här året och stannade sedan i Cerbère, den första byn på den franska sidan av gränsen. En lite udda camping utan tillstymmelse till lyx, men med ett väldigt personligt bemötande. Senare på kvällen åkte vi in till en av byns restauranger för en rejäl pizza med husets vin till.
Distans: 103 km Snitt: 16,7 km/h Tid: 6h 10min
Start: 9.20 Ankomst: 19.15
Dagens bilder i fotoalbumet!
Fredag 29 juni
30 grader, sol
Vi vaknade förvånade över att tältet fortfarande stod upp och inte låg i Medelhavet efter en av de blåsigaste nätter vi någonsin varit med om. Dagens klättringsmil låg i dagsetappens början med tre "kullar" på 100-150 möh. Snart närmade vi oss dock slätten och alla turistorter som ligger där längs havet. Under hela eftermiddagen cyklade vi sedan genom orter med den gemensamma nämnaren att alla hette något med Plage, dvs strand: Argelès-Plage, St Cyprien-Plage, Canet-Plage och så vidare.
Eric cyklar på kanalens gamla dragväg.
Vi var dock inte avundsjuka på de som tillbringade semestern på en blåsig sandstrand vid en uppbyggd turistort med höga hotell i betong, utan begav oss istället till Port-la-Nouvelle och ett av Canal du Midis utlopp. Denna kanal går mellan Biscayabukten och Medelhavet så man slipper runda Iberiska halvön vid Gibraltar. Numera används den bara i mycket liten utsträckning och då uteslutande av fritidsbåtar. Längs kanalen mellan Port-la-Nouvelle och Narbonne går en utmärkt cykelväg, lik dragvägen längs Göta Kanal. Vi cyklade på den smala grusvägen hela den 21 kilometer långa vägen in till Narbonne. Efter att ha handlat middagsmat på stadens enorma Carrefour-varuhus trodde vi att det bara skulle vara att åka till den camping som enligt uppgift skulle ligga endast en kilometer bort. Denna verkade dock vara bortblåst från jordens yta så vi tvingades att utan större entusiasm vända tillbaks nio kilometer längs kanalen till en camping vi sett tidigare när vi passerade förbi. Dagen blev därför längre i både tid och distans än vad vi först planerat.
Distans: 138 km Snitt: 19,3 km/h Tid: 7h 10min
Start: 8.50 Ankomst: 20.40
Dagens bilder i fotoalbumet!
