Genom floden Arcs dalgång med nysnö på bergen.

Måndag 16 juli

6-17 grader, växlande med skurar

När klockan ringde vid sju kände vi oss långt ifrån utsövda, då natten hade bjudit på både kyla och regn. Vi beslutade därför utan några som helst överläggningar om en timmes sovmorgon. Under förmiddagen infriades vår högsta önskan för stunden, att solen skulle komma fram och torka våra fuktiga kläder och packning. I riktigt härligt väder påbörjade vi dagens passklättring. Idag skulle vi upp till det högsta passet under resan, Col de l'Iseran på 2770 möh.

Efter fyra ganska lätta mil längs floden Arc var vi framme vid Bonneval-sur-Arc, som ligger på 1800 meters höjd vid foten av passet i slutet av en flack dal. Gårdagen hade slitit hårt på bromsarna, så här var vi tvungna att byta ena paret bromsklossar på Erics cykel. De skyltar som nästan alltid finns innan passen upplyste om att Iseran var stängt idag, men då både cyklister, bilar och bussar trotsade detta gjorde även vi det. Redan på strax över 2000 möh passerade vi snögränsen, under natten hade det kommit upp mot två decimeter nysnö! En hel del hade smält under dagen men ett tunt vitt täcke låg ändå fortfarande kvar långt ner i dalen. De sista serpentinerna innan passet gick genom ett riktigt vinterlandskap med sammanhängande snötäcke och upp till tre meter höga snövallar längs vägen. Vårens första tussilago kämpade i vägrenen. Molnen hängde lågt över bergen så tyvärr var utsikten mer eller mindre obefintlig. Vi var dock glada över att det inte ösregnade som under gårdagen, utan att det bara kom en och annan skur.

Eric på väg upp till Col de l'Iseran genom snölandskapet.

Uppe på passet höll souveniraffären som bäst på att stänga plåtluckorna för fönstren. Efter sjutton kalla, mycket dimmiga kilometer ner från passet anlände vi till den kända skidorten Val d'Isère och åt en god och värmande pizza innan vi tog oss till campingen som vi sett vid infarten. Tältuppsättningen blev synnerligen snabb och effektiv. Sällan har vi längtat så mycket till den varma sovsäcken som efter dagens kalla avslutning.

Col de l'Iseran.

Distans: 67 km Snitt: 14,1 km/h Tid: 4h 45min
Start: 10.00 Ankomst: 18.15

Dagens bilder i fotoalbumet!

Utsikt mot Séez och Bourg St Maurice från vägen
upp till Col du Petit St Bernard.

Tisdag 17 juli

15-24 grader, växlande

Natten blev oerhört kall trots att vi hade satt på oss alla kläder vi hade med oss och dragit upp sovsäcken till näsan. En mössa skulle behövts i högsta grad då huvudet blir som en skorsten som släpper ut all varm luft. Någon sådan kunde vi dock inte föreställa oss att vi skulle behöva när vi satt och packade inför resan. Det var ju ändå mitt i sommaren vi skulle åka... Vi tänkte dock inte på att Val d'Isere ligger på 1800 meters höjd. Även denna natt hade det kommit nysnö på bergssluttningarna ovanför campingen. Trots morgonkylan gick vi upp en timme tidigare än vanligt då vi planerade en relativt lång dagsetapp. Den började med en tre mil lång nerförsbacke ner till Séez. Utförskörningen var till en början ingen njutning, då den första milen efter Val d'Isére går genom ett flertal oupplysta tunnlar i kombination med en värdelös beläggning. Vägarbeten pågick dock, och förhoppningsvis moderniseras även själva tunnlarna.

Efter en tidig lunch i Séez begav vi oss än en gång uppför. Idag stod 1300 höjdmeter upp till Col du Petit St Bernard (2188 möh) på programmet. Vägen gick uppför berget i långa serpentiner genom högvuxna skogar. Lutningen var dock så snäll att vi kunde cykla de tre milen med bara en paus per mil. Vid gränsövergången till Italien uppe på passet blev vi förvånande nog utsatta för en av de grundligaste passkontrollerna som vi varit med om. Vi som trodde att pass inte behövdes vid gränsövergångar inom Schengenområdet. Några dagar senare förstod vi dock vad det var frågan om när vi läste dagstidningarna. Italien hade försökt förhindra de våldsamma kravallerna i Genua i samband med EU-toppmötet där genom att öka gränsbevakningen.

Nerförsbacken från passet blev också en höjdare med härliga svängar och ny asfalt. På ett ställe hade en liten glaciär framtvingat en omdragning av vägen. Efter drygt två mil utför kom vi ner i Aostadalen. Även här gick det nerför så vi kom fram till campingen i Aosta (500 möh) redan vid halvsex efter en etapp på elva mil.

Distans: 110 km Snitt: 19,5 km/h Tid: 5h 40min
Start: 8.10 Ankomst: 17.30

Dagens bilder i fotoalbumet!

Onsdag 18 juli

13-23 grader, växlande med skurar

Vi vaknade av att regnet smattrade mot tältduken. Det är alltid lika svårt att motivera sig till att krypa ur den sköna uppvärmda sovsäcken och bege sig ut i det kalla regnet. Det är hård självdisciplin som gäller. Vi började dagen med att köra runt ett bra tag i Aostas centrum i jakt på vägskyltar mot Col du Grand St Bernard (2473 möh). Italiensk vägskyltning lämnar ofta en hel del övrigt att önska. Väl ute ur stan på rätt väg började klättringen uppför direkt. Vi cyklade de 40 kilometrarna upp till passet i täta regnskurar. På omkring 1600 möh delar sig gamla och nya vägen (som går genom den kända tunneln), vilket tar bort en hel del trafik. Lutningen var även på detta pass ganska snäll, först sista milen blev det riktigt brant men det var aldrig några problem. På toppen sålde de Sankt Bernhardshundar i gosedjursupplaga av alla möjliga och omöjliga slag. Vi struntade dock i att fylla väskorna med sådana och åkte över gränsen till Schweiz istället. Därmed passerade vi in i vårt sextonde cykelland.

Utsikt någon kilometer innan Col du Grand St Bernard.

Eric uppe på passet på gränsen till Schweiz.

Den första milen ner från passet blev en ren njutning med lagom lutning och tillräckligt långa sträckor med fri sikt och utan kurvor för att kunna komma upp i hastigheter på 70 km/h eller mer. På den här sidan går vägen vid ett par tillfällen upp till fem kilometer genom gallerier (konstgjorda lavinskydd där vägen går som i en tunnel med den skillnaden att ena sidan är öppen). Regnmolnen drog nu också bort och ersattes av en härligt värmande sol. Nerförsbacken slutade 45 km ner från passet i Martigny. Vi tog in på campingen och åkte sedan iväg för att handla middagsmat. Genast märkte vi då en speciell egenhet med Schweiz, alla mataffärer stänger redan vid sex eller senast halvsju. Middagen fick istället bli det dyraste besöket på McDonald's som vi någonsin gjort, en meny för drygt 60 kronor kändes väl häftigt. "Det har blivit dyrt här i Schweiz", konstaterade Hedlund i Sällskapsresan II redan i mitten av 1980-talet...

Distans: 87 km Snitt: 16,3 km/h Tid: 5h 20min
Start: 9.10 Ankomst: 18.20

Dagens bilder i fotoalbumet!