Fredag 22 juli
17 grader, växlande
Dagen började med en ganska brant klättring i cirka femton kilometer. Molnen strök lågt över de skogsklädda bergen och regnet hängde i luften. Vi fick ta på oss rejält med kläder när vi sedan susade neråt igen mot byn Dedinky. Denna by är centrum för turismen i den stora nationalparken Slovenský Raj. Mängder med turister utgår från Dedinky och vandrar i bergen. För första gången i Slovakien såg vi också många utländska bilar, främst från Holland (överallt dessa holländare!) och Ungern, men även en hel del tyskar och fransmän.
Det finns över 100 000 kubikmeter is i isgrottan Dobšinská, den äldsta isen är flera miljoner år gammal.
Den största turistmagneten i området är dock inte nationalparken utan isgrottan Dobšinská Ľadová Jaskyňa. Den ligger uppe på berget på 970 meter över havet cirka två kilometer från vägen så vi fick börja med en brant vandring upp till ingången. Det var mödan värt i alla fall, för grottan var en riktig upplevelse. Istället för kalksten är det i den här grottan is som bildar stalaktiter och mäktiga formationer. Grottans vinkel i kombination med läget mot norr gör att kalla vindar blåser ner under vintern och gör att ny is bildas varje år. Den lättare varmare luften på sommaren klarar dock inte att ta sig ner i grottan och temperaturen håller sig därför under noll grader året om.
Tatrabergen bildar fond till Poprads Nové Mesto - Nya Staden.
Vi cyklade sedan vidare på väg 67 till Poprad vid Tatrabergens fot. De extremt fula gråa hyreshusen som var utslängda på åkarna i dalen stod i skarp kontrast till de vackra bergen som tornar upp sig som en 2000 meter hög vägg norr om stan. Vi åt en lite märklig slovakisk kötträtt på en av restaurangerna i centrum och fortsatte sedan uppför mot bergen och staden Starý Smokovec. Längs hela södra sidan av Tatrabergen härjade en katastrofal orkan natten till den 19 november 2004. På bara några få timmar knäcktes i stort sett 100 procent av alla träd på en två mil lång och upp mot tre kilometer bred sträcka. Man förstår verkligen naturens krafter när man åker genom detta helt ödelagda landskap av rotvältor och knäckta trädstammar.
Mot Starý Smokovec genom en liten del av det stormdrabbade området.
I Starý Smokovec tog vi in på ett av de många hotellen och fick faktiskt äta en gång till. I rumspriset ingick nämligen en trerätters middag och ett sånt erbjudande kan man ju inte säga nej till hur mätt man än redan är...
Distans: 86 km Snitt: 15,9 km/h Tid: 5h 25min
Start: 9.00 Ankomst: 19.30
Dagens bilder i fotoalbumet!
Lördag 23 juli
13 grader, mulet
Vi fick åtminstone lite utsikt från linbanan.
Stärkta av en rejäl frukostbuffë lämnade vi hotellet vid tiotiden. Redan några kilometer senare var det dags för första stoppet, linbanan i byn Tatranská Lomnica. Denna linbana tar upp tusentals turister varje år upp till toppen Lomnický Štít på 2633 möh. Självklart lyckades vi pricka in enda dagen under resan med dåligt väder just här. Molnen låg som ett kompakt tjockt täcke redan på drygt 1500 möh. Vi vände därför vid mellanstationen på 1700 möh och fick trånande drömma om toppen i solsken med hjälp av vykorten i souveniraffären.
Vi fortsatte längs Tatrabergens sydsida genom den stormfällda skogen mot polska gränsen.
Senare på dagen började solen bryta igenom molntäcket och även långsamt värma upp den kalla luften. Vi fortsatte genom täta granskogar mot polska gränsen. Det gick väldigt sakta och helt utan rytm. Hela tiden fick vi stanna och ta på oss kläder när vägen gick utför bara för att stanna några hundra meter senare och ta av oss samma kläder när vägen åter klättrade uppför. En mindre väg tog oss från polska gränsen till turistorten Zakopane. Mängder med välbesökta vandringsleder utgick från vägen. Om man läste vår guidebok fick man lätt intrycket av Zakopane som en liten pittoresk genuin bergsby. Ingenting kan vara mer fel. Stan är för det första ganska stor men framför allt en riktig turistmetropol med mängder av hotell, gågator med affärer och restauranger, skidliftar och hoppbackar. Vi valde att bo på den riktigt hyfsade campingen i utkanten av centrum. En god pizza inne i stan blev en bra avslutning på kvällen.
Utsikt mot Zakopane.
Distans: 62 km Snitt: 16,7 km/h Tid: 3h 40min
Start: 9.50 Ankomst: 17.45
Dagens bilder i fotoalbumet!
Söndag 24 juli
20 grader, växlande
Den här morgonen vaknade vi åter till sol. Vi bestämde oss för att börja dagen med ett nytt försök att åka linbana upp till bergstopparna i Tatramassivet efter gårdagens misslyckade tur upp i molnen. I Zakopane var vi dock inte de enda som hade kommit på den här idén. Vid linbanestationen ringlade en kö som var längre än brödköerna i gamla Sovjetunionen. Folk i massor vallfärdade dit och köslutet växte snabbt ända ut till parkeringsplatsen. Så fantastisk kan ingen utsikt vara att det är värt flera timmar i kö, resonerade vi och satte oss åter på cykelsadlarna och trampade iväg.
Trafikkaos utanför en av Zakopanes kyrkor.
Vi lämnade Zakopane på väg 958 med Tatrabergen på vår vänstra sida. Söndag förmiddag i Polen betyder som vanligt rusning till kyrkorna. I Zakopane var det trafikkaos utanför stadens kyrka och människor trängdes långt ut på trappan. I en by mötte vi hela byns befolkning på väg från gudstjänsten - och då menar vi verkligen alla i byn. Som ett lämmeltåg vandrade hela familjer, ungdomar, gamla mormor med käppen och alla barn längs vägen...
Ett typiskt exempel på den unika byggstilen i det här området.
Vi hade en härlig utförsbacke i medvind på två mil ner till staden Czarny-Dunajec. Husen i byarna vi passerade hade de flesta en mycket speciell byggnadsstil. Höga, smala hus med upp till fem våningar där taken sluttar brant utför och täcker husen ända ner till första våningen. På sidorna utan tak har varje våning en lång balkong. Vi såg både busskurer och till och med en hundkoja byggd i samma stil.
Genom Chochołów på en härlig bygata.
Vår väg fortsatte sedan norrut över kullarna till kurorten Rabka. Där svängde vi ut på riksväg 28 genom floden Rabas dalgång. Omgivningarna var vackra men vägen var som alla större vägar i Polen både smal och med för mycket trafik för att man ska kunna njuta av cyklingen. Knappt två mil senare kunde vi lämna riksvägen och istället ta av mot norr på den mindre vägen 964. Det var väldigt kuperat med både branta klättringar och utförskörningar. Av och till hade vi en vidsträckt utsikt över kullarna med lövskog, åkrar och mängder med små byar. Vårt mål för dagen var staden Wieliczka strax söder om Kraków. Här tog vi in på en bra och välskött camping som var kombinerad med ett hotell. Till middag fick det bli schnitzel med pommes frites i hotellets restaurang.
Utsikt över kullarna strax söder om Wieliczka.
Distans: 124 km Snitt: 20,0 km/h Tid: 6h 10min
Start: 9.45 Ankomst: 18.00
Dagens bilder i fotoalbumet!
Måndag 25 juli
25 grader, växlande
I Wieliczka där vi övernattat ligger ett av stora dragplåstren för turister i södra Polen, saltgruvan Kopalnia Soli. Tusentals turister besöker denna gruva varje dag under sommarmånaderna. Under nio århundranden har gruvarbetare grävt ut 250 kilometer gångar och över 2000 brytrum i jakt på salt. I de gångar och rum som nu visas för turister finns dels lämningar av gruvbrytningen men också mängder av konstnärliga utformningar i form av uthuggningar i bergväggarna och fristående statyer som skapats av generationer bergsmän. Många av statyerna är gjorda så sent som på 1960-talet och är utformade i samma stil som många andra kommunistiska monument, det vill säga stort och grovhugget. Man kan gissa att de kommunistiska ledarna uppmuntrade konsten här nere som verkar hylla arbetarnas slit genom århundradena.
Enligt legenden är det den helgonförklarade prinsessan Kinga som hittade saltgruvan i Wieliczka.
Med en guide som hade inlevelse som en levande bandspelare tog vi oss först ner 60 meter rakt ner i berget för en trätrappa. Nere i gruvan går man sedan successivt neråt till 135 meters djup förbi underjordiska sjöar, höga salar fulla av konstnärliga uthuggningar, en blåsorkester (!), ett kapell och mängder av statyer - allt uthugget i salt. Vår guide var också väldigt noga att berätta för oss vad som var vackert, ifall någon nu skulle ha fräckheten att själva vilja bilda sig en egen uppfattning. En minst sagt skranglig trähiss tar sedan upp besökarna till markytan igen genom ett kolsvart hisschakt, en hissresa som vi inte kommer att glömma i första taget...
Sista måltiden uthuggen i salt.
På väg ut ur Wieliczka köpte vi en - för en gångs skull - alldeles för bra stadskarta över Kraków och de närmaste omgivningarna. Vi valde att åka in till Kraków på kartans minsta vägar för att slippa trafiken. Problemet var bara att dessa små vägar inte ens skulle kunna kallas vägar, utan på sin höjd kostigar. Vi banade väg vår väg fram genom buskage, leriga vattensamlingar och meterhögt gräs. Vi skulle kunna sätta en rejäl slant på att vi var de enda turisterna någonsin som tagit sig in i Kraków på denna väg... Senare kom vi ut på en av de mindre infartsvägarna, som dock visade sig vara allt annat än lågt trafikerad då den gick till en stor grönsaksmarknad. Just här i Kraków hade det nog varit bättre att välja den stora infarten och hoppats på någon form av vägren än att riskera livet på denna smala gropiga väg som säkert hade minst lika mycket trafik som stora vägen.
Att vända är inte ett alternativ...
Vägen gick i alla fall rakt in till Stora torget i Krakóws gamla stad och turistbyrån i Klädeshallen mitt på Stora torget. Turistbyrån bokade ett privat rum till oss extremt centralt bara 100 meter från torget. Rummet hade ingång från en innergård och låg tre trappor upp för en spiraltrappa. För 180 złoty fick vi ett mycket trevligt och fräscht rum med tillgång till eget kök. Där hade vi kunnat stanna många dagar. På kvällen gick vi runt i gamla stans vackra kvarter och tillbringade lång tid med en rejäl biff på en av uteserveringarna på torget.
Framme på det gigantiska torget i Kraków.
Distans: 23 km Snitt: 14,7 km/h Tid: 1h 30min
Start: 9.30 Ankomst: 14.45
Dagens bilder i fotoalbumet!
Utsikt över torget och gamla stan från kyrktornet.
Tisdag 26 juli
26 grader, växlande
Katedralen på Wawelberget har tusenårig historia och var platsen för de polska kungarnas kröning.
Vi ställde väckarklockan tidigt och gav oss ut till fots i Krakóws gamla stad. Det var en härlig morgonstämning på torget när det sakta fylldes med folk, duvorna tog sitt morgonbad i fontänen, torghandlarna satte upp sina stånd och tornsvalorna ven mellan taken samtidigt som solen långsamt värmde upp luften. Vi besökte bland annat kungliga slottet på Wawelberget och klättrade uppför de alldeles för många och branta trappstegen upp till Sankta Mariakyrkans klocktorn. Härifrån hade vi en hisnande utsikt över Stora torget och långt ut över Krakóws förorter.
Innergården på kungaslottet uppe på Wawelberget.
Efter lunch hämtade vi våra cyklar i rummet, vilket kan låta enkelt men egentligen ska läsas "kånkade vi de tjugo kilo tunga åbäkena de tre våningarna från rummet nerför den smala spiraltrappan". Ännu mer sanningsenligt blir det om man byter ut "vi" mot "Eric", eftersom den långe Erik (korrekt) skyllde på att han skulle slå i huvudet i trappstegen ovanför om han skulle bära sin cykel själv... Vi lämnade i alla fall Kraków på väg 780 mot Oświęcim. Landskapet var lätt kuperat och vägen var som vanligt i Polen både smal och relativt hårt trafikerad. I Oświęcim campade vi vid ett slags vandrarhem för ungdomar där rummen kostade hela 135 złoty. Då kändes det betydligt mer prisvärt att campa på gräsmattan för trettio złotysar med tillgång till fräscha duschar och toaletter.
Vi åker över Wisła för femte gången under den här resan.
Distans: 68 km Snitt: 18,2 km/h Tid: 3h 45min
Start: 13.00 Ankomst: 18.30
Dagens bilder i fotoalbumet!
Onsdag 27 juli
32 grader, sol
Morgonsolen gjorde temperaturen i tältet så varm så att till och med vi snooze-missbrukare gick upp direkt när väckarklockan ringde klockan sju. Det kändes direkt att detta skulle bli en riktigt het dag. Anledningen att vi åkt omvägen via Oświęcim var såklart att vi ville besöka Auschwitz, ett av de mest beryktade av nazisternas koncentrationsläger, som ligger i utkanten av Oświęcim. Det var en skrämmande upplevelse att gå runt i husen där de fångar som fick överleva några månader bodde. I rummen visades alla nazisternas makabra samlingar upp. De tog verkligen vara på allt som judarna och de andra fångarna hade med sig. Hela rum fylls av barnskor, kammar, kokkärl, resväskor och till och med det hår som de rakade av kvinnorna. Allt självklart noga sorterat. Vad skulle de ha allt till? Nu ger dessa ägodelar en ryslig påminnelse om att det faktiskt är enskilda individer, alla med ett namn och ett eget öde, bakom de ofattbara siffrorna över flera miljoner mördade människor i koncentrationslägren.
Det är en etisk balansgång när ett läger som Auschwitz nu är föremål för massturism. Turistbussarna fyller parkeringen utanför och vi såg alltför många som inte förstår det olämpliga med att ta ett klassiskt turistfoto på frun som leende står under den kända "Arbeit macht frei"-skylten.
Vi passerade en damm i ett fritidsområde i närheten av Żywiec.
Vi fortsatte sedan söderut på den sämsta typen av alla polska vägar. Tät trafik och så smal så att två bilar inte kan mötas om den ena samtidigt kör om oss. Självklart var också vägkanten helt värdelös med gropar och ibland höga vallar av uppressad asfalt. Cyklingen var riktigt ansträngande och absolut ingen njutning. Efter lunch i Kęty gick rutten vidare på den mindre trafikerade länsväg 948 genom ett rekreationsområde med sjöar, badplatser, kanotuthyrningar och många hotell. Efter Żywiec avtog trafiken ännu mer på väg 69 mot slovakiska gränsen. I Milówka fick vi börja klättra uppför ordentligt. Närmare bestämt på en landsväg belagd med slipprig gatsten! Till och med nu i torrt väglag spann bakhjulen när vi kämpade oss uppför den runt 15% branta stigningen. Hur hala blir då inte dessa gatstenar när det har regnat?
Erik kämpar sig upp för den mycket branta gatstensbacken mot den slovakiska gränsen.
I byn Myto passerade vi åter över gränsen till Slovakien. Bara några hundra meter efter den snabba passkontrollen tog vi in på ett fint nybyggt hotell med ett mycket prisvärt rum för 600 koronas. Vi avslutade kvällen med middag i hotellrestaurangen.
Distans: 88 km Snitt: 17,5 km/h Tid: 5h
Start: 9.00 Ankomst: 19.00
Dagens bilder i fotoalbumet!
