Måndag 28 juni

27 grader, växlande

Efter en natt helt utan sömn, då trafiken på vägen tre meter bakom tältet aldrig lugnade ner sig under natten, lämnade vi campingen sömnigare än någonsin. Efter frukost och några mil i medvind kring våtmarken Albufera piggnade vi dock till. Efter lunch vid stormarknaden i Alzira blev det två snabba mil till Xátiva. Så här långt söderut pratar de flesta fortfarande katalanska, vilket ger Erik en bra ursäkt när han inte förstår ett ord. I Xátiva går slätten över till berg och vi klättrade också några hundra meter uppåt ganska direkt efter stan. Faktiskt härligt efter de tråkiga dagarna på kustvägen. De sista kilometrarna gick i hård motvind till campingen i den otroligt sömniga lilla byn Rugat. Mot kvällen mulnade det på, temperaturen sjönk rejält och det kom faktiskt några regnstänk om man kände efter ordentligt.

Distans: 95 km Snitt: 19, 0 km/h Tid: 5 h
Start: 9.10 Ankomst: 18.10

Dagens bilder i fotoalbumet!

Tisdag 29 juni

30 grader, sol

Efter en helt tyst natt var vi utsövda när vi började med en brant klättring på några hundra höjdmeter över bergen mellan Rugat och Beniarés. Tyvärr strulade kameran så nerfärden tyngdes lite av att se fantastiska vyer utan att kunna ta bilder. I Alcoy, två mil senare, fixades kameran på tio minuter i en stor fotoaffär. Filmen hade antagligen hamnat snett.

Klättringen började direkt på morgonen

De vita stenblocken slingrar sig stilfullt längs bergssidan.

Direkt i utfarten ur Alcoy börjar uppförsbacken på nytt. I den första serpentinsvängen låg en tankbil på ena sidan vilket ledde till långa köer från båda håll, men vi tog oss smidigt förbi olycksplatsen. Ett tag efter att vi passerat stängdes vägen av för bärgning, vilket lämnade en helt tom väg åt oss. Vi klättrade vidare genom ett lummigt jordbruksområde och efter ett tag kom vi upp till krönet på Port de la Carrasqueta på 1 024 möh med utsikt bort mot Alicante och kusten. På norra sidan var allt grönt, men på sydsidan var det nästan öken. Här gick vägen dessutom brant nerför en bergvägg.

Den branta sluttningen

Sydsidan av Port de la Carrasqueta går längs bergväggen.

Efter den härliga nerförsbacken med svepande serpentiner körde vi genom Alicante för att ta oss till en camping söder om stan. Denna fanns dock inte, så då fortsatte vi tretton kilometer i kvällssolen till Elche. Här, i palmernas stad, började vi följa skyltar mot en camping. Efter några kilometer forstod vi dock att denna låg vid havet, femton kilometer åt fel håll. Sent på kvällen fortsatte vi därför knappt en mil i skymningen till en bra camping i Crevillente.

Distans: 144 km Snitt: 18, 8 km/h Tid: 7 h 40 min
Start: 9.00 Ankomst: 21.10

Dagens bilder i fotoalbumet!

Onsdag 30 juni

30 grader, sol

Efter en tråkig mil över slätten svängde vi av den ganska stora vägen, handlade lunch i möbelstaden Almoradí och fortsatte sedan på betydligt trevligare småvägar genom byarna. I San Miguel de Salinas åt vi vår inköpta lunch och såg den första cykelturisten på flera dagar. Två mil norr om Cartagena fick Erik sin första punktering; vi gjorde ett snabbt slangbyte i skuggan.

Efter middag på McD och lite sightseeing i Cartagena fortsatte vi på en mindre väg västerut. Denna väg är känd för att ha en nerförsbacke där de flesta hastighetsrekord kan slås. Vi klättrade uppåt i drygt tio kilometer och stod sedan på krönet med en fantastisk utsikt i kvällssolen över Golfo de Mazarrón. Det var bara att spänna fast hjälmen en extra gång, kontrollera att packningen satt fast ordentligt och kasta sig utför branten. Sex kilometer senare svängde vi in på campingen i Isla Plana med var sitt nytt hastighetsrekord, 77 respektive 76 km/h!

Golfo de Mazarrón i kvällssolen

Och så bär det av....

Distans: 115 km Snitt: 19, 7 km/h Tid: 5 h 50 min
Start: 10.00 Ankomst: 20.20

Dagens bilder i fotoalbumet!

Stora kaktusträd bredvid vägen

Torsdag 1 juli

35 grader, sol

Vi åkte först en mil genom ytterligare några av de turiststäder som vi sett så mycket av utmed kusten. Sedan följde vi en liten grusväg längs kusten, då stora vägen gick längre in. Vi åt lunch och badade vid en egen strand. Efter några kilometer kom vi upp på asfaltsväg igen. På kartan fanns här varken vägar eller byar, verkligheten var helt annorlunda. Michelinkartorna i skala 1:400 000 har en hel del brister. Landskapet här är ett av Spaniens torraste och påminner om en blandning av Afrika och Vilda Västern. Öken, enorma kaktusar, fattiga byar ute på vischan och dåliga vägar. Det här var också första dagen med riktigt stekhett. Vi såg dock på nyheterna att vi låg i lä jämfört med Granada som hade 39 grader.

Trots värmen klättrade vi genom ett bergspass på några hundra meter. Innan passet bunkrade vi med vatten och Cola i en bensinstation och under klättringen tog vi regelbundna pauser. Bara man har vatten klarar man det mesta utan större problem. De sista femton kilometrarna till campingen i Águilas gick sedan snabbt i nerförsbacken och medvinden. Vi åt en halvdyr entrecôte på campingrestaurangen på kvällen.

Distans: 73 km Snitt: 16, 8 km/h Tid: 4 h 20 min
Start: 9.50 Ankomst: 17.45

Dagens bilder i fotoalbumet!

Obebyggd kust

Ett obebyggt kustlandskap mellan Águilas och Mojácar.

Fredag 2 juli

31 grader, sol

Vi fortsatte söderut längs kusten. Vi har planerat etapperna här till en bit under tio mil per dag och minst en natt i skogen. Efter att ha handlat lunch intog vi stranden för drygt två timmars siesta. Sedan följde två mil genom sedvanliga turiststäder. Två svenskar körde om och ropade Heja Sverige. Mellan Mojácar och Carboneres följde sedan ett av de härligaste vägavsnitt vi cyklat på. Vägen slingrade sig längs stupet och utsikten över kusten innan nerförsbacken var magnifik. Att man kan bygga en väg som går så vackert!

Vägen mellan Mojácar och Carboneres

Härlig utsikt söderut från krönet.

Som vi planerat tidigare på dagen åt vi sedan middag i Carboneres, köpte på oss mängder med vatten och gav oss iväg två mil ut i ödemarken på en grusväg i nationalparken mellan Cabo de Gata och Níjar. Efter att ha gått femhundra meter från vägen hittade vi en bra lägerplats, men vi satte aldrig upp tältet utan valde att sova under bar himmel. En obeskrivlig känsla att sova mitt ute på en öde prärie med en fantastisk stjärnhimmel och fullmåne över sig.

I Nationalparken Cabo de Gata - Níjar

Solnedgång bortom bergen.

Distans: 85 km Snitt: 16, 1 km/h Tid: 5 h 15 min
Start: 10.00 Ankomst: 20.20

Dagens bilder i fotoalbumet!

Klippig kust

Kusten norrut från Cabo de Gata.

Lördag 3 juli

36 grader, sol

Vi sov ut ordentligt och tog oss sedan ut de tre kilometrarna till stora vägen. Här fick vi snart lön för mödan för klättringen uppåt de sista femton kilometrarna under gårdagen, med en brant nerförsbacke där vi återigen kom upp i över 75 km/h! Vägen fortsatte sedan i värmen genom Cabo de Gatas ökenområden. Vi tog en lång siesta på stranden i San José innan vi cyklade vidare på en brant grusväg upp mot fyren på Cabo de Gata. Detta är den östligaste udden på den spanska sydkusten och fyren står på krönet till ett par hundra meter högt stup ovanför havet.

Efter en rejäl nerförsbacke (som nästan var för brant då den samtidigt var mycket smal och kurvig) åkte vi de tre milen till Almería i ganska snabb takt. Vi gick en rejäl shoppingrunda i Pryca's gigantiska, luftkonditionerade stormarknad, åt på McD och åkte sedan ut fem kilometer utanför stan till en liten, men överfull, camping längs kusten.

Distans: 90 km Snitt: 17, 7 km/h Tid: 5 h 5 min
Start: 10.00 Ankomst: 21.10

Dagens bilder i fotoalbumet!