Måndag 1 augusti

30 grader, sol

Dagens första projekt var att omfördela packningen, då Eric hade haft en del saker jag behövde under min resa. När det var klart lämnade vi campingen kring 11.20. Macken intill campingen hade inga användbara kartor så jag åkte vidare med hjälp av Slovakienkartan som slutade strax bortom Wien. Här åkte vi också åt olika håll; jag vände cykeln mot nordväst medan Eric cyklade till närmaste tågstation för vidare transport till flygplatsen.

Mitt i Donau ligger den femton kilometer långa fritidsön Donauinsel.

Planen var att följa Donauradweg ut ur Wien, men med den mångfald av cykelvägar som finns längs Donau genom Wien missade jag den som var markerad som Radweg och såg bara en skylt på en mil. Detta gjorde dock ingenting, för snart var jag i Klosterneuburg där jag skaffade en karta, skala 1:500 000, som åtminstone skulle kunna användas för att se hur olika orter låg i förhållande till varandra. Inte mycket att cykla efter, men jag avsåg att förlita mig till cykelvägsskyltningen. Köpte även lunch i denna stad som jag åt vid en stor rastplats speciellt byggd för cyklister.

Stundtals går cykelvägen på uppbyggda vallar.

Efter Klosterneuburg gick färden vidare mestadels på cykelvägar mot Greifenstein och Tulln på Donaus södra strand. Cykelvägen går här ofta uppe på en vall där floden är högre än landet intill. Inte olikt de holländska havsvallarna. Donau är på fler sätt än detta en tämjd flod, och vid Altenwörth åkte jag över till norra stranden på ett av många vattenkraftverk som utnyttjar Donaus kraft.

Den romerske kejsaren Marcus Aurelius står staty längs Donau i Tulln.

På norra sidan av Donau, strax öster om Krems.

Så här dags, sent på eftermiddagen, har de flesta cyklister lämnat cykelvägen och med vinden i ryggen gick det fort västerut mot Krems på välskötta cykelvägar. I Krems hade jag även tänkt leta upp stadens camping, men plötsligt var jag utanför staden utan att ha sett någon skylt och utan en tanke på att vända tillbaka. Färden gick istället i kvällssolen genom det vackra vindistriktet Wachau — branta bergssidor, gamla slingrande byar och mängder med vingårdar. Härlig cykling fram till campingen i Emmersdorf an der Donau som jag kom till klockan nio. Tältet var uppe precis när skymningen hade fallit efter den första dagen på min soloresa.

Vingårdar och slott i Wachau.

Distans: 129 km Snitt: 18,8 km/h Tid: 6h 55min
Start: 11.20 Ankomst: 21.00

Klostret i Melk ser inte så stort ut från andra sidan Donau.

Tisdag 2 augusti

31 grader, sol och medvind

Jag hade tänkt gå upp ganska tidigt idag, men låg istället och drog mig i det lagom varma tältet. När jag sedan väl skulle komma iväg upptäckte jag att pyspunkan som jag fått på bakhjulet mot slutet av gårdagen inte hade varit en dröm... Så det var bara att byta slang till en Continental (med väl lång ventil). Campingreceptionen hade inte öppnat och således blev natten gratis. En egenhet med det här landet är att matbutikerna verkar stänga senast 18.30, vilket jag inte hade uppmärksammat igår och därför till stor del saknade frukost. Alltså var det första jag gjorde, när jag till slut var klar, att åka tvärs över Donau till Melk för att leta upp en Spar.

Klostret ser större ut när man är direkt nedanför.

Spar-butiken låg, liksom resten av Melk, i skuggan av stadens stora sevärdhet: Det gigantiska klostret som tornar upp sig på kullen alldeles intill stadens centrum. Efter en frukost med en illasmakande yoghurt fortsatte jag på Donaus södra strand via Pöchlarn till Ybbs. Efter att, som vanligt när man cyklar på Donauradweg passerat utanför stadens centrum, bytte jag sida för tristare cykling på den norra stranden mot Grein. Det finns en väldetaljerad (enligt vissa väl detaljerad) guide till Donauradweg, och den är antagligen väl investerade pengar om man är mer seriös med sitt Donaucyklande än vad jag har varit.

Väster om Melk är landskapet återigen platt.

Skyltningen som jag förlitar mig på är ibland väldigt bra och ibland, främst i vissa komplicerade avsnitt, tyvärr något bristfällig. Detta kan leda till en del besvärliga situationer, som exempelvis hamna på vänster sida i en T-korsning med cykelvägen rakt fram bakom ett räcke. Sådant skulle förhoppningsvis ha varit möjligt att undvika med hjälp av kartguiden. Cykelvägen, som trots vad namnet antyder snarare är en cykelled, är uppenbart bäst lämpad för dagsetapper på cirka fem mil i lugnt och avslappnat tempo. Den är överraskande ofta så smal att en av cyklisterna måste stanna vid möte, och det är inte ovanligt att den går på trottoarer (på ena sidan vägen) längs bilvägar. Stundtals leder detta till många korsningar och utfarter med tillhörande knöliga trottoarkanter som följd. Cykelledens popularitet har också (förmodar jag) lett till att en hel del av de intilliggande landsvägarna har cykelförbud, vilket tvingar in seriösa motionscyklister, som håller ett helt annat tempo än cykelturister, på cykelvägen vilket inte är helt smart.

En pråm från ukrainska Izmail (som ligger inne i Donaudeltat) håller på att slussa.

Jag bytte därför tillbaka till den södra stranden strax efter Grein, med avsikt att handla lunch ganska snart. Dessvärre missade jag både Ardagger Markts och Wallsees centrum - sannolikt på grund av att jag gick helt på cykelledsskyltningen, som oftast försöker undvika stadscykling. Ungefär fyra mil efter Grein kom jag dock till St. Pantaleon där jag tack vare en felkörning hittade en perfekt matbutik. När maten var inhandlad åkte jag tillbaka till ett gemytligt skugglagt torg jag sett på vägen genom staden. Det var dessutom vid torget jag hade missat en skylt.

Cykling längs norra stranden.

Strax väster om St. Pantaleon bytte jag sida igen via en bro med kaotisk trafik till Mauthausen. Jag fick ett infall vid utfarten från staden att pumpa i mer luft i bakhjulet. Självklart måste jag då knöka till den onödigt långa ventilen så att slangen gick sönder vid ventilinfästningen. Inte en punka på 220 mil och sen två på en dag... Ju närmare Linz jag kom desto fler löpare, cyklister och inlineåkare dök upp på cykelvägen, som här var bred och fin.

Det är inte alls ovanligt att cykelvägen långa sträckor går genom majsfält.

I Linz hade jag tänkt leta upp McDonalds för en snabb och smidig middag, och efter lite snirklande i centrum hittade jag en diskret skyltad restaurang vid stadens promenadstråk. En termometer visade 28 grader och klockan närmade sig åtta när jag hade ätit upp, men jag ville komma ut ur staden idag så jag chansade på att det skulle finnas någon camping mellan Linz och Haiback, 40 kilometer bort. Tack vare att skyltningen försvann i Ottensheim hittade jag stadens (något sunkiga) camping. Den kostade förvisso bara 5.80 Euro, men jag skulle gärna betala ett par Euro till för en fräsch camping.

I den löst hållna planering jag gjort innan jag åkte hemifrån hade jag tänkt att åka rakt norrut från Linz, mot Tjeckien och Český Krumlov. Så här på kvällen innan jag väljer håll har jag dock svårt att bestämma mig för om det blir mot Tjeckien eller fortsatt längs Donau imorgon.

Distans: 142 km Snitt: 19,7 km/h Tid: 7h 10min
Start: 9.30 Ankomst: 20.30

Onsdag 3 augusti

20 grader, mulet med eftermiddagsskurar och motvind

Under den tidiga natten vaknade jag av en kort och stilla regnskur, och dagen grydde också grå och jämnmulen. Jag bestämde mig först för att lämna Donau och sikta rakt mot den tjeckiska gränsen, men ändrade mig strax innan tältrivningen. Alltså blev avsikten istället att fortsätta på Donauradweg till Passau för att på så vis cykla hela det mest berömda avsnittet (mellan Passau och Wien) längs Donau.

Längs Donau under den mulna förmiddagen.

Återigen hade de tidiga stängningstiderna ställt till det lite för mig, så jag hade en högst bristfällig frukost att äta i tältet. Den här gången var det en Nah & Frisch-butik inne i Ottensheim som fick komma till undsättning efter att jag lämnat campingen. Här dök också cykelledsskyltarna upp igen som jag hade tappat bort mot slutet av gårdagen. Den andra frukosten åt jag på en bänk intill den lokala rodd- och kanotstadion. Flera flermansroddbåtar var ute och tränade denna halvsvala morgon.

Utsikt från bron i Aschach.

Jag befann mig fortfarande på den norra stranden, trots att det första delmålet för dagen, Aschach, ligger på den södra stranden. Det finns dock ingen bro på sträckan mellan Ottensheim och Aschach, och det förefaller (baserat på avsaknaden av skyltning) som att det inte finns någon cykelled på södra stranden just här.

Ett gammalt kloster strax väster om Aschach.

Strax bortom, eller strax innan sett ur Donaus synvinkel, Aschach passerar Donau genom ett av sina slingrigaste partier, och här blir det också återigen brantare på sidorna. På ett ställe gör floden en mycket snäv 180-graders sväng. Ett spektakulärt avsnitt. Stundtals såg vädret västerut hotfullt mörkgrått ut, och strax innan Wesenufer kom också den första korta skuren för dagen samtidigt som cykelleden sällsynt nog gick på en länsväg utan vägren i några kilometer.

De här tysktalande cyklisterna ökade plötsligt farten...

Jag hade tänkt äta i Engelhartzell men fick ett infall att byta sida redan i Niederranna. På norra sidan gick cykelvägen ofta längs vältrafikerade vägar, vilket gjorde cyklingen mindre avkopplande än vad den varit tidigare. Ett ställe som inte är tättrafikerat är däremot gränsövergången till Tyskland. Ett par diskreta "Grenzübergang"-skyltar samt att "Radfahren ausgenommen" blir "Fahrrad frei" på cykling tillåten-skyltarna är det enda sättet man märker av gränsen.

En lagom kontrollerad gränsövergång.

Några sjöjungfrur vaktade Donau på den tyska sidan.

Eftersom jag i Obernzell hade försökt handla mat i en Scheckler-butik (hittade iallafall en juice och en energikaka bland alla tvättmedel) hade jag inte så mycket att äta vid bänken som jag några kilometer senare hittade i Erlau. Bänken ifråga var skänkt av företaget Vogt Electronics, och som tack hette platsen Vogt-Electronics-platz... Tog mig efter denna något klena matpaus snabbt in mot Passau och över till gamla stans vattendelare på en gammal hängbro. Det är här floden Inn med sitt glaciärvatten ansluter till Donau. De två vattenmassorna är åtskilda i flera hundra meter, även om man antagligen ser en större skillnad i solljus än denna mulna kväll. I gamla stan hittade jag en oengagerad kebabbagare som kastade ihop en helt godkänd kebab för 2.50 Euro. Jag hade kunnat gå därifrån utan att betala, så disträ var han.

Donau, hitom udden, och Inn flyter samman i Passau.

Gränder i Passaus gamla stad.

Min Österrikekarta har varit bristfällig vad gäller campingmarkeringar, så jag åkte på vinst och förlust norrut på väg 85 i jakt på en kvällsöppen matbutik samt camping. I Ruderting hittade jag både matbutik och en Shellmack som fick sälja en till synes ok karta över Tjeckien (1:350 000). På den fanns en camping i Neukirchen vorm Wald någon mil längre norrut. Precis vad jag hade hoppats på och den var dessutom betydligt fräschare än de två tidigare, för det rimliga priset av åtta Euro. Jag har ännu inte bestämt mig för var Tjeckien ska korsas, har ett par alternativ inför morgondagen.

Distans: 115 km Snitt: 17,3 km/h Tid: 6h 40min
Start: 8.50 Ankomst: 20.00

Big River Tour 2005

Indelning