Tisdag 24 juni

22 grader, växlande

Trötta efter nattens "underhållning" tog vi först sovmorgon och gled sedan in den knappa milen till Pärnus centrum. Vi hade förväntat oss en del förorter i klassisk sovjetstil men möttes av en infart med låga trähus i olika färger och ett mysigt centrum. Vi gick runt ett tag på de helgdagstomma gatorna, handlade på oss lite extra mat och cyklade sedan inåt landet mot nationalparken Soomaa. Nationalparken grundades 1993 och är Estlands största. Det ska tydligen finnas både björn och varg i mängd men vi såg inte ens en stackars harpalt på vår fyra mil långa grusväg genom den täta och snåriga lövskogen. Det är nog mycket bättre att vandra på spångarna över de stora öppna träskmarkerna om man vill uppleva nationalparkens natur.

Vid sextiden kom vi fram till dagens etappmål, staden Viljandi. Denna stad är verkligen värd ett besök; små mysiga gator med välskötta trähus och en gammal slottsruin på den lummiga höjden över Viljandisjön. Vi stannade ganska länge i stan och hann också med ett besök på pizzerian Papa Pizza. När vi gick därifrån hade vi ätit två stora pizzor var med en halvliterscola till för sextio kronor per person! Strax efter klockan åtta åkte vi ut ur stan mot söder till vandrarhemmet Sammuli några kilometer ner längs sjön. Vi fick sätta upp tältet på deras gräsmatta och utnyttja de superfräscha hygienutrymmena för trettio svenska kronor.

Distans: 116 km Snitt: 17,6 km/h Tid: 6h 35min
Start: 9.30 Ankomst: 20.30

Dagens bilder i fotoalbumet!

Onsdag 25 juni

24 grader, växlande och medvind

Idag hade vi också planerat en lite längre etapp av mer transportkaraktär, eftersom det inte fanns så mycket att se under denna sträcka. Medvinden vi hade i ryggen hela dagen gjorde det också till en lämplig dag att köra lite längre. Från Viljandi körde vi först våra sista mil på estnisk mark till staden Valga vid lettiska gränsen åtta mil mot sydost. Det är betydligt mer kuperat här än i kustområdena vi varit i tidigare. Vi blev glada när vi kom ut på riksväg 6 vid Helme då vi möttes av en nyrenoverad väg i västeuropeisk klass med slät asfalt och breda vägrenar. Trafiken var som vanligt högst beskedlig, så milen ner till Valga rann på snabbt. Under de sista kilometrarna innan Valga går vägen precis längs gränsen mot Lettland. Man får därför inte gå utanför vägen på höger sida utan måste ta pauserna på den vänstra estniska sidan.

Valga är en ganska sliten stad som delas mitt i av gränsen. Vi passerade över gränsen vid en av de mindre gränspassagerna i stadens centrum. Två snygga stämplar senare var vi i vårt nittonde cykelland. Det är en riktig gräns också i praktiken; vi såg till exempel inga lettiska bilar på estniska sidan och vice versa. Vi växlade våra överblivna 1100 estniska kronor till 45 lettiska lat. Denna måste vara den största valutaenheten i hela Europa (1 lat ~ 14 kronor). Nu trodde vi att vi skulle behöva tampas med tät trafik på den stora riksväg A3 mot Valmiera, men denna väg visade sig vara nästan öde och gå mil efter mil genom en ännu mer öde barrskog. Milen rann på snabbt i alla fall och vi nådde vårt etappmål Valmiera vid sjutiden. Efter gatuköksmiddag för sjutton kronor per person begav vi oss ut till stans fräscha campingplats strax öster om centrum. Vi bad killen i receptionen att lära oss de enklaste lettiska orden så att inte språkförbistringen skulle bli total i byarna på landet.

Distans: 140 km Snitt: 21,3 km/h Tid: 6h 35min
Start: 9.20 Ankomst: 20.30

Dagens bilder i fotoalbumet!

Torsdag 26 juni

25 grader, växlande

Efter gårdagens långa transportetapp var det idag åter dags för en sightseeingdag. Först cyklade vi dock tre händelselösa mil från Valmiera till Cēsis där det mest uppseendeväckande var att vi lyckades ta oss förbi ett vägarbete där trafiken egentligen leddes om via en flera kilometer lång omväg. När vi hade passerat såg vi dock hur hela lokalbefolkningen också åkte förbi avspärrningen och den grävskopa från 50-talet som ineffektivt grävde lite på måfå i jordhögarna.

Cēsis var en ganska sliten stad där vi också stötte på vår första tiggare. Det känns märkbart fattigare i Lettland än i Estland. Medelklassen verkar ha det lika bra i båda länderna men här finns en större andel som lever under fattigare förhållanden. Efter det lite deprimerande besöket i Cēsis begav vi oss ut på de dåliga grusvägarna i nationalparken längs floden Gauja. Djupa högväxta granskogar omgärdar floden som slingrar sig fram mellan roströda klippor. Vi åkte också en fem kilometer lång runda genom ett slags djurpark i Ligatne. Djur som annars lever vilt i Lettlands skogar (björn, vildsvin, lodjur med flera) strövar här i stora hägn som man kan åka mellan med bil eller gå mellan på en vandringsled. Den största behållningen för oss var dock inte djuren utan den otroligt kuperade slingan. Den smala asfaltsvägen går uppför och nerför i oerhört branta backar genom den trolska granskogen.

Vid djurparkens informationscenter träffade vi Egil, en lett som hade lärt sig flytande svenska och även hade nära bekanta i Örebro, där Erik ju bor. Liten värld ibland... Sen var det dags för en av våra vid det här laget nästan oräkneliga mystiska genvägar. Just denna innebar en premiär när vi var tvungna att ta oss över en två meter bred bäck. Som tur var var bäcken så grund att vi kunde ta sats och rulla över den utan att behöva vada. Efter några hundra meter på en brant och igenväxt stig genom skogen var vi åter ute på en cykelbar väg och åtskilliga kilometer närmare dagens etappmål i Sigulda än vad vi varit om vi tagit den vanliga vägen. I stark kvällssol tog vi oss sedan sakta de sista femton kilometrarna till Sigulda över åkrarna öster om staden. Övernattningen fick bli på campingen nere vid Gauja tillsammans med en övervägande majoritet tyskar.

Distans: 91 km Snitt: 15,8 km/h Tid: 5h 45min
Start: 10.15 Ankomst: 20.20

Dagens bilder i fotoalbumet!