Tisdag 3 juli

24-33 grader, sol

Dagens stora projekt var att ta sig upp på Mont Ventoux, en liten "bergsknalle" på 1912 möh. Berget är både välkänt och ökänt i cykelkretsar och vi var heller inte långtifrån ensamma om att komma på dårskapet att cykla upp för den två mil långa stigningen med över 7 % lutning i snitt. Säkert upp mot 150 andra cyklister körde om oss på vägen uppför, dock ingen annan med 20 kilo packning på cykeln...

Ett ovälkommet avbrott skedde fem kilometer in i stigningen då Erics bakdäck exploderade på grund av att slangen åter igen spruckit i sömmen. De senaste dagarnas punkteringar med Nokianslangarna måste berott på att de var för små för däcket och därför sprack av för hårt tryck. Vad kan annars förklaringen vara att tre slangar på lika många dagar spricker i sömmen på flera ställen? Vi gjorde först ett försök med att laga däcket med eltejp men då det omedelbart exploderade igen så fort vi satt på packningen, så insåg vi att Erik skulle bli tvungen att cykla tillbaka ner till Bedoin och köpa ett nytt däck. Medan Erik var borta en knapp timme upptagen med att söka upp en cykeluthyrare som sålde däck i en av byns restauranger (!) latade Eric sig vid den svala brunn som fanns längs vägen.

Efter att ha bytt både slang och däck än en gång kunde vi sedan fortsätta klättringen uppför. Det gick bra men var oerhört ansträngande. Vägen går mycket brant uppför genom skogen upp till 1400 meters höjd. Här, vid skidstationen Chalet Reynard, kan man välja att åka ner österut till Sault. Vi fortsatte dock vidare upp över bergets kala kalkstenshätta de sista 500 höjdmetrarna. Strax innan toppen passerade vi minnesmärken av två cyklister som avlidit under den ansträngande klättringen. En av dem, Tom Simpson, dog under Tour de France 1967. Nu är det tradition att lägga dryckesflaskor eller andra cykeltillbehör vid minnesstenen. Väl uppe på toppen möttes vi av bravorop och imponerande miner, ett sådant bevis på uppskattning kan göra den jobbigaste klättring värd att göra om igen utan större försök till övertalning!

Ner gick det sedan betydligt snabbare. Redan 40 minuter efter starten från toppen började vi närma oss de lila lavendelfälten runt staden Sault. Nu kändes det verkligen som vi kommit till Provence, landskapet såg precis ut som på vykort. I Sault tog vi in på campingen men åkte senare tillbaka in till stan för en god pizza i parken med utsikt över omgivningen.

Distans: 58 km Snitt: 13,5 km/h Tid: 4h 10min
Start: 8.00 Ankomst: 17.45

Dagens bilder i fotoalbumet!

Onsdag 4 juli

27 grader, sol

Vi började dagen med att åka in från campingen till Sault och köpte nybakat gott bröd till frukost. Huvuddelen av dagens etapp gick genom det som måste betecknas som sinnebilden av Provence. Stora svepande kullar med gul mogen säd eller knallila lavendel i spikraka rader och sömniga små byar bestående av stenhus med kulörta fönsterluckor som klättrar på bergssluttningarna. De sista två milen gick från Oraison vid floden Durance över bergen till Valensole, Provence' lavendelcentrum. Lite slitna efter gårdagens tuffa klättring upp på Mont Ventoux låg vi i tältet under kvällen med Gyllene Tider på bandspelaren, åt frukt och yoghurt, drack vin och spelade några partier yatzy.

Distans: 94 km Snitt: 18,2 km/h Tid: 5h 10min
Start: 9.15 Ankomst: 18.15

Dagens bilder i fotoalbumet!

Torsdag 5 juli

28 grader, sol

Första delen av dagens etapp gick över den bördiga och med provencalska mått mätt relativt platta Plateau de Valensole. Det var en liten härlig byväg med minimal trafik. I Moustiers St. Marie, en mysig by som klänger sig fast på en brant bergssluttning, åt vi lunch och fortsatte sedan mot det som måste vara Frankrikes mest spektakulära naturfenomen, Grand Canyon du Verdon; Europas svar på Grand Canyon i USA. Vägen går minst sagt högt ovanför ravinen som floden Verdon skurit ut under årmiljonernas lopp. En fantastisk väg med en ännu mer fantastisk utsikt.

 

I La Palud-sur-Verdon stannade vi på campingen redan vid tretiden på eftermiddagen för att ta igen oss lite inför kvällens planerade sightseeingtur längs kanjonen. Från La Palud går en enkelriktad väg, Route des Cretes, längs ravinens brantaste partier. Vi lämnade då packningen i tältet och kunde ta oss uppför den branta stigningen utan större ansträngning. Längs vägen fanns utsiktspunkter som slog varandra i makalösa hisnande vyer allt eftersom vägen klättrade högre och högre upp längs kanjonens kant. Som högst går vägen mer än 500 meter ovanför floden. Efter 23 kilometer var vi tillbaka i La Palud och kunde belöna oss med en god pizza inne i byn, innan vi åkte ut till campingen igen.

Distans: 75 km Snitt: 15,2 km/h Tid: 4h 55min
Start: 9.10 Ankomst: 14.50 (+kvällstur)

Dagens bilder i fotoalbumet!