Cyklarna ovanför Praia da Rocha.
Lördag 24 juli
fm: 24 grader, mulet
em: 28 grader, växlande
Vi rundade bukten till Portimão och åkte ut till Algarves mest berömda strand, Praia da Rocha. Stranden är fin med mystiska stenformationer, men det har byggts mängder med höga hotell alldeles intill. Vi fortsatte sedan på kustvägen mot Lagos där vi åt lunch. Efter Lagos åkte vi på en mindre väg längs kusten till de betydligt mindre exploaterade byarna Luz och Burgau. Det känns som att det är i en sådan by man ska bo om man ska tillbringa en vecka på samma ställe på Algarvekusten.
Den enorma stenkompassen.
Längre västerut blev sedan landskapet betydligt kargare och mer vindpinat. Kring tretiden kom vi sedan fram till etappens mål, staden Sagres. Vi tog in på campingen strax bortanför stan och cyklade sedan tillbaka för att titta på det gamla fortet som ligger längst ut på udden Ponta de Sagres. Här hade Henrik Sjöfararen sin navigeringsskola, och på borggården finns en 43 meter stor stenkompass som han använde för sina beräkningar.
Cabo de São Vicente.
Framåt kvällen packade vi sedan picknickväskan och cyklade de sex kilometrarna till Europas sydvästligaste udde, det imponerande Cabo de São Vicente, för att sitta där när solen gick ner över den helt öppna horisonten. Denna idé var vi inte så ensamma om som vi hade trott, för till slut var vi säkert 150 personer som satt på klippbranten ner mot havet. När mörkret började falla gick den enorma fyren igång och spred sin ljuskägla över havet och heden bort mot Sagres; vi satte på lyktorna på cyklarna och åkte tillbaka till campingen i det tilltagande mörkret.
Solnedgång över Atlanten.
Distans: 75 + 18 km Snitt: 17, 2 km/h Tid: 4 h 25 min + 1 h
Start: 9.15 Ankomst: 15.00
Dagens bilder i fotoalbumet!
Söndag 25 juli
27 grader, växlande
Vi fick börja dagen med att åka tillbaka en mil på samma väg som vi kom under gårdagen. I Vila do Bispo svängde vi av på en helt perfekt väg; lite trafik, lagom mycket upp och ner och ett omväxlande landskap; ibland vindpinad hed och ibland lummig lövskog. I Aljezur svängde vi av österut mot bergen. Det var skönt att känna att bergsklättrartakterna från Andalusien fanns kvar, trots att de senaste dagarna har varit ganska platta.
Vägen gick brant uppför till Marmalete där vi åt lunch på restaurang eftersom alla mataffärer var stängda så här på söndagen. Vägen höll sig sedan slingrande, genom lummiga korkeksskogar, längs bergssidan till den fina staden Monchique. Härifrån går sedan vägen upp till södra Portugals högsta berg, Fóia, på 902 möh. Vi tog oss upp de fyrahundra höjdmetrarna från Monchique utan större problem. Däruppifrån känns det som om man ser hela södra Portugal; Algarvekustens städer ligger som vita prickar långt nedanför. Molnen sniffade lågt över oss. Tyvärr var restaurangen på toppen nedlagd, så middagen fick istället bli bröd och kex. På vägen upp hade vi valt ut en tältplats i skogen, tre kilometer från toppen, som vi sedan åkte ner till i kvällskylan.
Distans: 92 km Snitt: 16, 5 km/h Tid: 5 h 35 min
Start: 9.20 Ankomst: 17.40
Dagens bilder i fotoalbumet!
Längst till vänster ligger Faro (som inte syns i diset). Till höger om skogsbranden ligger Ferragudo och Portimão på var sin sida om flodmyningen. Vidare längs kusten skymtar Lagos, och därbortanför finns Cabo de São Vicente (också dolt i dis). (Större version)
Santa Clara-a-Vehla.
Måndag 26 juli
25 grader, växlande
Vi rullade ner några hundra höjdmeter till Monchique, och köpte en rejäl frukost när Supermercadon öppnade. Vi lämnade sedan stan på vägen norrut; en fantastiskt härlig väg att cykla på, då den slingrar sig längs de lummiga bergssidorna. På Michelin-kartan var den markerad som dålig, vilket den inte var i verkligheten. I den lilla byn Santa Clara-a-Velha tog vi matpaus i parken. Det stompiga portugisiska brödet är mycket bra, det räcker med några få skivor så blir man proppmätt, och det är dessutom gott.
Vägen fortsatte sedan mot Odemira över kullar med fält och nyskördade korkekar längs vägkanten. Längre ut mot kusten planade sedan landskapet ut. Vi stannade vid en av Vila Nova de Milfontes två campingar.
Distans: 100 km Snitt: 19, 6 km/h Tid: 5 h 5 min
Start: 8.15 Ankomst: 17.15
Dagens bilder i fotoalbumet!
Tisdag 27 juli
26 grader, växlande
Vi hade inte satt upp yttertältet kvällen innan, så när det började regna vid tretiden fick vi snabbt dra det över innertältet som inte tål vatten. Dagen började sedan med en klättring på 250 meter upp till byn Cercal. Dit råkade vi komma just som ett stort cykellopp skulle passera. Vi stod och väntade ett bra tag medan mängder av polis- och funktionärsbilar körde förbi. Till slut kom äntligen cyklisterna och passerade i ruskigt hög fart på femton sekunder, och sedan var det hela över.
Cykling i korkekarnas skugga.
Strax norr om Cercal svängde vi återigen in på en perfekt väg över landsbygden, mycket lite trafik och härliga kurvor. Vi passerade Santiago do Cácem och åkte sedan ut till kusten och en camping vid Costa de Santo André. Senare på eftermiddagen åkte vi ner till stranden, men vattnet var iskallt och sanden yrde i den starka vinden, så besöket blev tämligen kort. Vi hann i alla fall doppa fötterna i Atlanten...
Distans: 62 km Snitt: 18, 5 km/h Tid: 3 h 20 min
Start: 10.30 Ankomst: 15.15
Dagens bilder i fotoalbumet!