Lejongården i Alhambra.
Torsdag 8 juli
38 grader, sol
Vilodag i Granada. Dagens mål var att leka vanliga turister på det gamla moriska palatset Alhambra. Alhambra ligger med sina röda murar på en kulle omgiven av lövskogar och vakra parkanläggningar. Det egentliga Alhambra består dels av en försvarsanläggning, Alcazaban, och dels av palatsområden med otroliga mosaiker och reliefer på väggar och tak.
Under eftermiddagen hann vi även med besök på ett Internetcafé och shoppingrunda i prylavdelningen på Alcampo stormarknad. Senare på kvällen skrev vi vykort och drack kvalitetsvin (åtta kronor för en flaska) på campingen i den svala kvällsvärmen på 35 grader...
Dagens bilder i fotoalbumet!
Fredag 9 juli
37 grader, sol
Vi lämnade Granada mot sydväst. Landsvägen gick kulle upp och kulle ner i ett landskap likt det i Toscana. Vi köpte lunch i den trevliga byn Agrón, som är en av dessa små byar med vitkalkade hus, litet torg och en kyrka i centrum. Siesta tog vi sedan i Alhama de Granada; skugga i parken, dricksvattenbrunn och Cola-automat, kan en siesta bli bättre?
Ett kuperat landskap efter Agrón.
Vi klättrade sedan åter upp över tusenmetersnivån. I byn där nerförsbacken började händer då det som inte får hända. När vi pumpar Eriks däck böjs en del av fälgen (den har varit lätt skadad tidigare) utåt och riskerar att gå sönder när som helst. Där försvann glädjen över en bra dag och hjärnan fylls istället av tankar som: varför gjorde vi inget åt fälgen i Granada och vad gör vi om fälgen går sönder mitt ute på vischan. Det går ju inte ens att gå med en cykel utan hjul. Sista två milen, först brant ner mot kusten på en uselt underhållen väg och sedan lika brant uppför mot Periana blev därför inget man kommer ihåg med glädje. Vi åt middag från Supermercadon i Periana och sov sedan under ett olivträd i en bondes odling utan att sätta upp tältet.
Distans: 101 km Snitt: 15, 5 km/h Tid: 6 h 30 min
Start: 9.00 Ankomst: 21.30
Dagens bilder i fotoalbumet!
Lördag 10 juli
39 grader, sol
Efter att ha sovit en natt, om än väldigt obekvämt, kändes chocken över problemet med fälgen lite mer avlägsen och vi tog oss iväg tidigt med avsikt att hitta en cykelhandlare i Antequera innan stängningsdags. Efter fem mil med jättebackar upp och ner samt sex kilometer på förbjuden motorväg (ingen alternativväg fanns, men inte ens polisen tutade på oss) var vi framme i staden vid ett-tiden. Första cykelhandlaren hade ingen fälg i rätt dimension men en kund gav oss en mycket bra vägbeskrivning till en annan cykelreparatör. Där, en riktig hobbyfirma där hela familjen var engagerade i vårt problem, byggde herr Julián ett nytt hjul på en timme medan vi satt i parken och åt lunch. Under siestan nådde temperaturen 42 grader i skuggan.
Utsikt över Antequera.
Garganta del Chorro.
Mycket lättade lämnade vi Antequera vid halvfyratiden. Det kändes som om livet lekte och andra problem var bagateller när vi cyklade uppför branten i värmen mot Valle de Abdalajís. Den här vägen var sedan riktigt härlig, då den gick över bondgårdar, sädesfält och en hel del nerförsbackar. Till vänster hade vi delar av El Torcals lustiga stenformationer. Uppför blev det igen efter Valle de Abdalajís där vi svängde av mot El Chorro på en mycket liten väg rakt över gårdsplaner och trädgårdar. Det är verkligen härligt att cykla på en sådan väg, närmare landsbygden är det svårt att komma.
Alldeles efter El Chorro ligger den spektakulära ravinen Garganta del Chorro, Strupklyftan, med hundra meter höga och tvärbranta väggar, och med en smal, rutten träspång fasthängd mitt på ena väggen. Vi nöjde oss dock med att beskåda denna livsfarliga led från vägen som fortsatte slingrande genom en pinjeskogbeklädd klyfta till sjön Embalse del Conde de Guadalhorce där vi stannade vid en ganska mystisk camping mitt i skogen med mest ungdomar i tält. Vi åt en billig middag på campingrestaurangen bestående av pommes frites och ett slags köttbullar med obestämbart innehåll.
Distans: 95 km Snitt: 15, 2 km/h Tid: 6 h 15 min
Start: 8.00 Ankomst: 20.30
Dagens bilder i fotoalbumet!
Söndag 11 juli
32 grader, sol
De första sju kilometrarna gick nerför till Ardales. Vi åkte igenom med gubbarna på barerna som åskådare. Det verkar vara baren och inte kyrkan som är tradition här på söndagsförmiddagen. Vi fyllde också på gott dricksvatten i en av de utmärkta bybrunnarna som finns i de flesta byarna i Andalusiens bergsområden.
På grusvägen mot El Burgo.
Vägen ut från Ardales till El Burgo var ett bra exempel på hur en av de sämsta vägarna i södra Spanien ser ut, en grusväg som är så sliten att stora stenar sticker upp överallt. En fördel med en sådan väg är dock att trafiken är totalt frånvarande. Vägarna i Andalusien förbättras hela tiden men når inte upp till samma jämna klass som i norra Spanien. Vägen blev dock nyasfalterad och uträtad efter några kilometer.
På väg uppför Puerto del Viento.
Efter El Burgo började dagens klättring upp till Puerto del Viento på 1 190 möh. Vägen slingrade sig upp genom först pinjeskog och sedan nästan alpin terräng. På andra sidan passet blev det rejält frodigare när vi närmade oss Ronda. Framme i stan åt vi goda och billiga pizzor innan vi åkte ut till campingen för siesta vid poolen under några timmar. På kvällen cyklade vi åter in till stan och gick runt ett tag i centrum. Ronda ligger på båda sidor om den bråddjupa ravinen El Tajo. På ena sidan ligger den gamla moriska stadsdelen med slingrande smala gator och på den andra sidan ligger den moderna delen med kristet ursprung. Strax efter åtta åkte vi tillbaka till campingen och åt middag på restaurangen.
Distans: 60 km Snitt: 13, 8 km/h Tid: 4 h 20 min
Start: 8.30 Ankomst: 15.45
Dagens bilder i fotoalbumet!
Det vackra Puerto de las Palomas i Andalusien.
Måndag 12 juli
fm: 21 grader, regn
em: 25 grader, växlande
På morgonen var vädret hyfsat med växlande molnighet, när vi än en gång åkte igenom Ronda och lämnade stan mot norr på vägen mot Sevilla och Jérez. Vägen gick först rejält nerför och sedan långsamt uppför till ett "pass" på 700 möh. Michelinkartan var inte helt uppdaterad på en ny vägsträckning vilket ledde till att vi missade avfarten mot Zahara de la Sierra, och istället fick vi en omväg på drygt femton kilometer. Vädret som hade försämrats under förmiddagen blev plötsligt som i svenska fjällen, regn och iskalla vindar; sådant väder trodde vi aldrig att vi skulle få uppleva i Spanien. En skillnad mot Sverige var dock att det snart sken upp och blev som vanligt igen när vi närmade oss Zahara.
Denna by är en av de vackraste av de så kallade vita byarna i det här området, då den klänger sig fast på en klippa med en morisk borg på toppen. Vi åt lunch och tillbringade eftermiddagen i byn. Därefter påbörjade vi dagens passklättring över Puerto de las Palomas på 1 157 möh. Vägen upp slår nästan knut på sig själv.
Sista biten är hisnande med stupbranta sidor och stora utbyggnader för att få plats med serpentinsvängarna. Absolut ett av de härligaste och mest spektakulära pass vi cyklat uppför. Från krönet gick vägen sedan nerför genom pinsapo-skogen till Grazalema och den lilla campingen strax ovanför stan. På kvällen åkte vi in till stan, gick runt, och åt en trerätters middag med en makalöst god Gazpacho som förrätt.
Distans: 68 km Snitt: 14, 8 km/h Tid: 4 h 35 min
Start: 10.00 Ankomst:18.20
Dagens bilder i fotoalbumet!
