Söndag 4 juli

38 grader, sol

Efter en sen frukost på stranden vid campingen i tjock dimma började vi dagen med att återigen cykla in till Almería och bunkring på Pryca. Söndagar är alltid lite bökiga när det gäller mat, det är ju bara stora affärer i städerna som har öppet. Därefter lämnade vi stan på väg A 92 norrut och uppför samtidigt som värmen började göra sig påmind ordentligt. Vi åt lunch i ett öde ökenlandskap, efter att ha svängt av västerut, där endast en stor vägskylt gav skugga. Inte ett träd någonstans. Efter en skön siesta i parken i Alhama de Almería ändrade sig landskapet avsevärt. Vi var nu inne i Las Alpujarras.

Vita byar ligger utkastade som bomullstussar över bergssluttningarna. Bergen börjar dessutom få allt mer vegetation och man kan till och med se vatten i enstaka bäckfåror. Ett fantastiskt vackert landskap är det. Man får dock räkna med enorma backar och vindar som ibland bränns mot huden och i ögonen. Efter att ha cyklat igenom fina byar som Canjáyar och klättrat tusen meter under dagen, hittade vi en bra placerad camping i Fondón som inte funnits med på någon karta. På så vis slapp vi en planerad övernattning i skogen.

Distans: 75 km Snitt: 14, 5 km/h Tid: 5 h
Start: 10.15 Ankomst: 20.15

Dagens bilder i fotoalbumet!

Måndag 5 juli

30 grader, sol

Efter gårdagens värme förstod vi att vi måste gå upp riktigt tidigt på morgonen för att utnyttja de svala morgontimmarna. Vi lämnade därför campingen redan strax efter åtta, då temperaturen ännu inte klättrat över 20 grader. Dagens första klättring började nästan direkt med cirka femhundra höjdmeter upp till Bayárcal på 1 200 möh. Efter lunch i byn försvann vägskyltningen och vi hamnade till slut på en brant grusstig vid en bonde med åsna som tyckte att det var en mycket dum idé att gå där. Han visade oss dock åt vilket håll vi skulle och vi var snart på rätt väg igen. Denna, för övrigt mycket smala väg, gick först brant ner och sedan lika brant upp ur en av dagens många och uttröttande raviner.

Landskapet är dock otroligt vackert så cyklingen var oftast en njutning ändå. Vägen gick upp och ner genom de små byarna och gigantiska ravinerna. Under de sista femton kilometrarna kändes dock dagens klättringar (mer än 2 000 höjdmeter) ordentligt i benen och pauserna blev fler och fler och längre och längre.

Strax före åtta nådde vi dock äntligen dagens etappmål; byn som som hävdar att den är den Iberiska halvöns högst belägna på dryga 1 500 möh, Trevélez. Eric fick "lägligt" punktering på campinginfarten...

Efter slangbytet åt vi en gigantisk entrecôte till middag på restaurangen.

Distans: 85 km Snitt: 13, 7 km/h Tid: 6 h 10 min
Start: 8.15 Ankomst: 19.50

Dagens bilder i fotoalbumet!

Bubión är byn till höger, Capileira till vänster. Pico Veleta är toppen allra längst till vänster och Mulhacén är den runda toppen som elledningen går över. Lägg även märke till vägen ovanför Bubión, den går upp till Pico Veleta!

Tisdag 6 juli

25 grader, sol

En dag på hög höjd. Från Trevélez bar det av nerför mot Pitres på 1 200 möh där vi pumpade Erics däck i en verkstad. Strax därefter började dagens projekt; klättringen upp mot Spaniens näst högsta berg, Pico Veleta, på 3 400 meter över havet. Vi bunkrade med mat och nästan tio liter vatten i Bubión och gick sedan av cyklarna för att gå i stort sett hela dagen.

Några kilometer efter Capileira går asfaltsvägen över i en grusväg som är avstängd för biltrafik. I kilometer för kilometer klättrar vägen uppåt genom tallskogen på sluttningen i vida serpentinsvängar. Vid cirka 2 500 meters höjd slutar tallskogen och sten och gräs tar över. Vi passerade en fåraherde med får och mötte vandrare och mountainbikeåkare i vansinnig fart på väg nerför på den dåliga vägen. Utsikten är otrolig med Medelhavet som horisont i söder och bergsmassiven mot norr. På cirka 2 800 möh finns Mirador de Trevélez, en utsiktspunkt där man ser byn långt nedanför. Efter att ha beundrat utsikten fortsatte vi en stund innan vi valde att sätta upp tältet på en vindskyddad plats nedanför Mulhacén.

Distans: 43 km Snitt: 7, 3 km/h Tid: 5 h 55 min
Start: 8.30 Ankomst: 19.40

Dagens bilder i fotoalbumet!

Onsdag 7 juli

25-35 grader, växlande

Vi fortsatte vår vandring uppåt efter en ganska kall natt i tältet. Vi har ofta noterat hur svårt det är att bedöma avstånd med blotta ögat i bergen; en topp som ser ut att ligga kanske en eller två kilometer bort kan i själva verket ligga över fem kilometer bort. Vi uppskattade att vi hade ungefär en mil kvar till Pico Veleta, men det blev femton kilometer.

Vi hade dock fortfarande mycket mat kvar från gårdagens bunkring i Bubión så vi klarade oss utan problem. Det var också först under dessa sista kilometer upp mot toppen som det ibland sluttade brant precis bredvid vägen. Här och där hade stenblock fallit ned på vägen och bara lämnat ett par meters lucka till stupet. Ett par kilometer var vägen platt, men snart blev den riktigt brant. Strax innan det egentliga passet på 3 200 möh såg vi en iberisk stenbock, som först satt så stilla att vi trodde det var en staty. Väl uppe på toppen på 3 400 meter över havet njöt vi ett bra tag av prestationen och utsikten innan vi förberedde oss för färden ner.

Luften på den här höjden är rejält tunn så man orkar inte anstränga sig på samma sätt som vid lägre höjder. Medan folket som åkt upp från Granada i bil började entimmarsvandringen ner mot parkeringen susade vi neråt. Mil efter mil i tillräcklig lutning för att man knappt skulle behöva trampa. En helt otrolig nerförsbacke!

Snitthastigheten blev drygt 35 km/h på de knappt fem milen (med en höjdskillnad på 2 700 meter!) ner till Granadas centrum. Där frågade vi som vanligt, på turistbyrån, var stans McD och camping låg, åt middag på nämnda restaurang och gav oss sedan iväg ut till campingen strax nordväst om centrum.

Distans: 75 km Snitt: 14, 6 km/h Tid: 5 h 5 min
Start: 10.00 Ankomst: 20.10

Dagens bilder i fotoalbumet!