Lördag 22 september

14-27 grader, sol

Ön Cres reser sig högt över Adriatiska havet.

Vi började dagen med en rejäl frukost i hotellets matsal. Solen hade gått upp och sakta börjat värma upp den kalla dimmiga luften i dalarna mellan bergen. Det var varmt i solen men fortfarande riktigt kallt där solen ännu inte kommit åt långt in på förmiddagen. Dagens etapp började med en rejäl klättring upp från Pazin. Därefter blev det flackare men ändå rejält kuperat över kullarna ner mot havet. Det var en magnifik utsikt över de gröna bergen i den klara förmiddagssolen.

Klättring på Cres.

I sista backen ner till byn Vozilići bytte vi återigen klimatzon. Termometern steg flera grader och pinjeträd gav ifrån sig den lukt som vi så mycket förknippar med cykling vid Medelhavet. I Vozilići möttes vi också av en fantastisk utsikt över den turkosa bukten och branta gröna berg som störtade ner i havet. Vägen fortsatte sedan genom pinjeskogarna högt över havet som badade i solsken.

Spektakulär vägdragning på Cres krön.

Vid färjeläget i Brestova var det dags för en första färjeresa med rederiet Jadrolinija, ett rederi som vi senare under vår vidare färd söderut mellan öarna skulle bli riktiga stamkunder hos. Denna gång tog oss Jadrolinija oss över till Cres. På en karta utan höjdangivelser ser ön ganska beskedlig ut, men när man närmar sig från havet inser man snart varför det bara bor 3000 personer på hela ön. Den består helt enkelt av en flera mil lång smal bergsrygg som reser sig rakt upp från havet.

Cyklarna ovanför Adriatiska havet.

Att korsa ön med cykel var alltså lättare sagt än gjort, men trots detta helt fantastiskt. Vi klättrade kilometer efter kilometer uppför bergsryggen genom ett så gott som helt obebott landskap täckt av låga snåriga träd. Trafiken var obefintlig så fort som kön från färjan lämnat oss. När vi efter drygt en mil passerade öns rygg på knappa 500 möh kunde vi se det blåa havet långt där nere på båda sidorna. Därefter följde en fantastisk härlig nerförsbacke på skrå ner på andra sidan i ytterligare en mil. En sån där nerförsbacke som får en att vilja skrika högt i en sorts blandning av lyckorus och alltför mycket adrenalin!

Fyra nyanser av blått...

Efter ytterligare några kilometer både upp och ner var det återigen dags för en tur med en av Jadrolinijas färjor. Vi lämnade nu Cres och åkte över till Krk, en av de mest besökta öarna längs kroatiska kusten. Kvällens etappmål var att åka till campingen i staden Krk, där en tredjedel av öns 16000 invånare bor. Men när den dåliga kartan som vi köpt på macken vid färjeläget istället virrat oss upp till byn Vrh och det samtidigt började skymma, fick det bli ändrade planer. I byn fanns det flera hus med skyltar om privatrum till uthyrning. Vi knackade på hos en farbror och kunde snart bära in vår packning i en egen lägenhet på nedre botten i hans villa. Eric fick leta långt inne i hjärnans mest avlägsna delar efter kunskaperna från sin kvällskurs i italienska sju år tidigare, då farbrorn förutom kroatiska enbart pratade italienska. Att vi inte behövde göra oss besvär med att titta i den officiella prislistan förstod vi i alla fall; drygt 100 kronor per person var fullt tillräckligt tyckte farbrorn! Efter att ha handlat kvällsmat i byns affär satt vi sedan länge ute trädgården i den varma kvällen.

Så här års går solen ner redan vid sjutiden.

Distans: 82 km Snitt: 16,6 km/h Tid: 4h 55min
Start: 9.00 Ankomst: 18.45 Höjdmeter: 1475 m

Dagens karta

Söndag 23 september

24-28 grader, sol

Krk stad.

Vi rullade först ner de sex kilometrarna till staden Krk, huvudorten på ön. Vi hade köpt nybakat bröd i lanthandeln på morgonen som vi sedan åt i utkanten av stan. Det var en varm dag och backen upp från staden blev en ganska slitig historia fylld av svett och trötta ben. Naturen var först ganska karg men när vi sedan kom ner i dalen mot hamnstaden Baška blev det istället oerhört grönt och frodigt.

Krk är trots allt betydligt flackare än Cres...

I Baška var tanken att vi skulle ta färjan till Rab och sedan göra tidig kväll där. Men vid färjeläget visade det sig att färjan gick först vid halvfem och nu var klockan inte ens tolv. Vi insåg dock snabbt att Baška ju egentligen var ett idealiskt ställe att ta en halvdag ledigt från cyklingen, framför allt en varm dag som idag. Staden är känd som den bästa badorten på Krk, med en lång fin sandstrand och många restauranger längs de gamla husen i olika färger vid vattnet. Vattnet hade såklart varit mycket varmare tidigare under sommaren men var fortfarande fullt badbart med runt 20 grader.

Baška.

Vid fyratiden masade vi oss upp från stranden och rullade bort till färjan som tog oss till Rab, en tur på en timme. På andra sidan styrde vi direkt till camping San Marino i byn Lopar och satte upp tältet en bit från havet.

Distans: 34 km Snitt: 13,2 km/h Tid: 2h 35min
Start: 8.50 Ankomst: 18.10 Höjdmeter: 425 m

Dagens karta

Måndag 24 september

21-26 grader, växlande

Tycker man inte om backar är det bättre att uppleva Kroatien till sjöss...

Rab kändes överraskande platt, efter de senaste dagarnas bergsbestigningar på Cres och Krk. Vi korsade ön från norr till söder via den gamla pittoreska staden Rab mitt på öns västra sida. Vid färjeläget fick vi vänta på färjan till fastlandet i trekvart, men underhölls av en tysk husbilsturist som äntligen fick berätta om sina cykelresor i USA för några som åtminstone var lite mer intresserade än hans familj...

E65 var glest trafikerad.

Mot Split

Efter den korta överfarten stärkte vi oss med en stor och god hamburgare i byn Jablanac och klättrade sedan upp till den stora kustvägen som förbinder norra och södra Kroatien. Vägen var bra med mindre trafik än vad vi befarat. 14 km söderut svängde vi återigen ner till ett färjeläge vid kusten, denna gång skulle Jadrolinija få frakta oss över till Pag. Denna ö är oerhört karg. Vi möttes av ett snustorrt ökenlandskap med beigefärgad sten och kunde nästan se framför oss hur gamarna några dagar senare skulle kalasa på resterna av två cykelturister som dött av uttorkning ute i öknen. Efter de första kilometrarna uppförsbacke från kusten passerade vi en bergsrygg och kom nu till ett något grönare landskap med många enbuskar. Överallt gick här mängder med stenmurar så långt ögat nådde i alla riktningar. Varför ska det vara så oerhört viktigt att visa vilken stenig åkerplätt som hör till vem?

Pag är en torr rackare till ö.

Det blev några härliga och snabba mil i den sena eftermiddagssolen till staden Pag. Här hittade vi ett mycket bra rum, eller snarare en hel våning med tre rum och kök (!), hos en tant i en villa mitt i stan. Hon tipsade oss om den trevliga restaurangen Natale och där åt vi sedan en brakmiddag innan vi lite småsliriga av rödvinet vandrade hem genom stans gränder sent på kvällen.

Pag stad i kvällssolen.

Distans: 81 km Snitt: 17,0 km/h Tid: 4h 45min
Start: 9.15 Ankomst: 17.50 Höjdmeter: 1175 m

Dagens karta

Fiskmås