Balkan Tour 2007

Det var två år sen sist. Två år utan en riktig långresa genom Europa. Men nu var det dags igen och denna gång hade vi planerat en drygt tre veckor lång fortsättning på Carpathia Tour som slutade i Wien två år tidigare. Vi skulle nu starta i Wien, ta oss över passen i de österrikiska och slovenska alperna ner till Adriatiska havet och sedan fortsätta ner över öarna längs Kroatiens kust till Montenegro.

Vad hade vi nu lärt oss under de tolv åren som vi så gott som varje sommar satt oss på cykelsadeln och rest iväg? Man skulle kunna tro att vi med all den erfarenhet vi har samlat på oss inte skulle göra några som helst nybörjarmisstag. Det borde väl bara vara att packa cyklarna och åka iväg på en bekymmersfri resa? Inget kunde vara mer felaktigt. Första veckan skulle bli en uppvisning i strul och konstiga beslut och dessutom avslutas på ett minst sagt snöpligt sätt...

Indelning

Del 1 - Wien, Melk, Amstetten, Reichraming, Admont
Del 2 - Sölkpass, Murau, Villach, Kranjska Gora
Del 3 - Tolmin, Postojna, Trieste, Piran, Grožnjan, Pazin
Del 4 - Cres, Krk, Baška, Rab, Pag
Del 5 - Zadar, Ugljan, Šibenik, Trogir, Split, Korčula
Del 6 - Dubrovnik, Herceg-Novi, Cetinje, Podgorica
Översikt och karta

Lördag 7 juli

29 grader, växlande och blåsigt

Taxin till Arlanda hämtade oss redan klockan halvfem på morgonen. Trots den tidiga timmen var köerna redan långa till incheckningen men vi hann med god marginal. Faktiskt gick incheckningen av cyklarna riktigt bra - ända fram till målsnöret. I säkerhetskontrollen upptäckte de vår fasta nyckel som vi hade i handbagaget för att kunna skruva på pedalerna när vi kom fram. Säkerhetsvakten var obeveklig; inga verktyg får tas med i handbagaget. Vi såg framför oss hur vi skulle stå i Wien med två cyklar utan pedaler och reste iväg med en klump av oro i magen.

Väl framme i Wien löste sig allt bra ändå. Vår lilla skiftnyckel passade också till pedalerna, om än med minsta möjliga marginal. Efter att ha packat cyklarna och gjort en storstilad entré ut i ankomsthallen tog vi de första tramptagen på vår Balkan Tour. Resan gick först in till Wien och vi anslöt snart till vägen som vi kommit på under avslutningen av vår Carpathia Tour två år tidigare. Vi hade då cyklat från Bratislava längs Donau och fortsatte idag västerut på cykelvägen längs floden. För Erik var det dock gamla bekanta trakter. Han åkte samma väg under sin solocykling hem till Sverige samma år.

Vi mötte en mängd andra cyklister på cykelvägen längs Donau. Alla kom med god fart med vinden i ryggen, till skillnad från oss som kämpade i andra riktningen i den hårda motvinden. I tävlingen mest packning på cykeln hade vi liten konkurrens. Det verkar som om de flesta antingen kör dagsturer eller bor alla nätter på hotell så att man slipper lasta tält och sovsäckar på pakethållaren. Andra som däremot hade tung last var de pråmar som antingen sakta stånkade uppför floden eller lätt gled nerför medströms i medvinden.

Efter 66 km kom vi fram till Tulln vid sextiden och satte upp tältet på campingen vid infarten till staden. Tältet var det nya ultralätta tvåmanstältet som Eric köpt till en fjällvandring förra året, ett jättebra tält ur viktsynpunkt men med ett stort problem. Få se nu, vad är det vi skriver på vår egen tipssida: "Om man är två bör man ha minst ett tremanstält osv.". När vi lagt in packningen i tältet insåg vi att det tydligen fanns en anledning till att vi skrivit detta tips. Hur skulle vi få plats själva i tältet?

Distans: 66 km Snitt: 15,5 km/h Tid: 4h 15min
Start: 11.00 Ankomst: 17.50 Höjdmeter: 200 m

Dagens karta

Söndag 8 juli

30 grader, växlande

Efter en natt där vi legat i något som mest kan liknas vid en likkista utan minsta möjlighet att kunna röra oss i det trånga tältet kändes det som en befrielse att åter få sätta sig på cyklarna. Idag sken solen lika mycket som under gårdagen men vinden hade nu avtagit. Vi började med några platta mil först på södra sidan Donau och sedan den norra till staden Krems. En pizza på den mysiga gågatan i centrum blev en mycket bra lunch innan vi fortsatte in i dalgången Wachau, en av de allra finaste delarna av Donau i Österrike. Vinodlingar och små pittoreska byar klänger sig fast på bergssidorna som sluttar brant ner mot floden på båda sidor. Borgar, slott och kloster tronar högre upp på bergen.

I den lilla vackra byn Dürnstein mötte vi Sibylle och Anders från Landvetter. De var på väg på cykel mellan Sankt Anton och Wien och fick oss att känna oss som riktiga kändisar när det visade sig att de till och med kände till våra namn efter att ha läst våra reseberättelser inför sin egen resa.

Eftermiddagen var riktigt het och Donaus alla cyklister tog pauser där det gick att hitta skugga under träden längs cykelvägen. Vi fortsatte till Melk, en stad mest känd för det helt abnormt stora benedikterklostret från 1700-talet som ligger majestätiskt på en kulle högt över Donau. Drygt en mil efter Melk åt vi en som vanligt för liten portion spaghetti bolognese och åkte sedan över floden till campingen i grannbyn på andra sidan. En mycket trevligare andra middag blev det senare på kvällen på byns restaurang med Helen och Maggie, två tjejer från England som cyklade mellan Wien och Passau fram och tillbaka och som bodde på samma camping som vi.

Distans: 100 km Snitt: 17,5 km/h Tid: 5h 40min
Start: 9.00 Ankomst: 18.30 Höjdmeter: 325 m

Dagens karta

Måndag 9 juli

Fm: 21 grader, skurar
Em: 15 grader, regn

Någon frukost hade vi ju inte lyckats få tag i dagen innan. Vi var ju i Österrike, landet där det inte ens går att köpa en liter mjölk på söndagar. Till och med tidningskioskerna håller stängt. Söndagstidningen får man istället köpa från plastfickor som hänger på lyktstolpar med en liten sparbössa att lägga pengarna i bredvid. Frukosten fick nu bli härligt nybakat bröd direkt från bageriet vid torget i Pöchlarn.

Under täta regnskurar fortsatte vi längs Donau till Ybbs. Där lämnade vi floden och cyklade vidare till Amstetten. Här hade vi en del projekt att utföra. Projekt som hade kunnat undvikas genom att till exempel ha läst vår egen tipssida innan vi åkte hemifrån. Att köpa ett nytt större tremanstält gick snabbt. Lite längre tid tog det att leta upp posten och skicka hem det alldeles för lilla lättviktstältet. Svårare var det att hitta en cykelaffär där vi kunde hitta en ny lowrider till Eric. Ena staget till den sönderrostade lowridern hade gått sönder under flygresan och såg nu ut att kunna krascha totalt vilken sekund som helst under vikten av de tunga framväskorna.

När vi väl hittat affären efter att först ha åkt kors och tvärs genom stan för att hitta den oskyltade turistbyrån visade det sig att cykelaffären bara hade en enda lowrider kvar, och den var dessutom inte komplett. Vi fick fixa under hela eftermiddagen med att först få bort den gamla fastrostade lowridern och sedan med kompletterande delar från den gamla försöka skruva dit den nya. När det väl var klart verkade det dock sitta bra och vi kunde äntligen lämna Amstetten vid fyratiden.

Vi åkte på mindre vägar söderut mot Waldhofen. Vi såg att vi oundvikligen var på väg rakt in i ett rejält åskväder men blev ändå totalt överraskade av hastigheten och den otroliga kraften när ovädret brakade loss. Vi hann rädda oss in i en smal busskur, som dock inte var mycket till skydd när himlen öppnade sig och starka vindbyar blåste in det iskalla regnet rakt på oss.

När det värsta åskvädret dragit förbi och vi började kunna räkna åtminstone 10 sekunder mellan blixtarna och åskknallarna vågade vi oss ut på vägen igen. Regnet fortsatte dock under hela kvällen när vi fortsatte genom Waldhofen och senare upp mot byn Maria Neustift efter en rejäl klättring på upp mot 13% sent på kvällen. Här kunde vi slutligen torka upp på ett trevligt pensionat med korna och grisarna i lagårn i samma hus som pensionatet.

Distans: 97 km Snitt: 17,8 km/h Tid: 5h 25min
Start: 8.40 Ankomst: 21.00 Höjdmeter: 675 m

Dagens karta

Tisdag 10 juli

Fm: 12 grader, regn
Em: 15 grader, växlande med skurar

Dagen började med en nerförsbacke ner till Grossraming. Det hade regnat hela natten och fortsatte även under förmiddagen, men avtog framåt lunchtid. Snart kunde vi se de första blå fläckarna skymta fram mellan molnen. Några kilometer senare, i byn Reichraming svängde vi vänster in på en fantastiskt fin cykelled. Leden går på banken till en gammal nerlagd järnväg längs en flod rakt in i den stora nationalparken söder om byn. Lutningen är inte alltför brant och bergen på sidorna tar man sig lätt förbi genom den gamla järnvägens alla tunnlar som är insprängda i berget.

När den gamla järnvägen slutade fick vi kämpa uppför en betydligt brantare stigning upp mot passet. Ännu brantare blev det sedan efter passet när vi störtade utför på den smala vägen ner till dalen Unterlaussa. Någon pizza blev det inte som belöning när vi senare kom till Sankt Gallen. Samtliga byns restaurangägare hade tydligen talat ihop sig och kommit överens om att ha stängt på måndagarna. Det fick bli handling på Spar istället.

Efter byn påbörjade vi nästa klättring, denna gång en ganska snäll stigning genom djupa och fuktiga granskogar upp mot Buchauer Sattel på 861 möh. En punktering på Erics framdäck fixade vi snabbt. På väg nerför från passet hade vi sedan en milsvid utsikt över de solbelysta åkrarna i den breda Ennstal. Vi valde att bo på vandrarhemmet i Admont där vi fick ett stort rum med hall så att vi kunde ställa in cyklarna på rummet. En god wienerschnitzel på stan fick avsluta dagen.

Distans: 82 km Snitt: 16,3 km/h Tid: 5h 5min
Start: 10.30 Ankomst: 20.00 Höjdmeter: 1075 m

Dagens karta