Torsdag 11 augusti

16 grader, mulet och tidvis regn

I Trelleborgs centrum.

En sen frukost på pensionatet innan jag packade och åkte tillbaka in till Trelleborg, denna gång dock på Sverigeleden. Inne i centrum köpte jag en Sverigekarta i skala 1:1 000 000, en karta som omöjliggör färd på oskyltade vägar. Jag har dock räknat med att ta mig upp till gamla riksettan och sedan följa den norrut. Problem uppstod dock direkt då länsväg 108 norrut har cykelförbud. Jag lämnar dock ändå den cykelförbjudna staden Trelleborg på denna väg då parallell cykelväg saknas och skyltning till alternativväg likaså — jag kan inte se hur ett cykelförbud kan vara giltigt under sådana omständigheter, framför allt som vägen är en helt normal landsväg med skaplig vägren. Ett par kilometer senare var det dessutom lagligt att cykla på vägen.

Inte direkt min favoritvägtyp — framför allt inte när räcket sitter på fel sida av mittområdet.

En pampig skånsk väderkvarn.

Redan i Svedala ett par mil norr om Trelleborg hade jag blivit så pass hungrig att jag åt på McDonalds för sista gången den här resan. I Staffanstorp, en svagt kuperad mil senare, hade jag tänkt ta riksväg 11 mot Dalby. Skåne är säkerligen ett cykellandskap — så länge man håller sig borta från allt som kan kallas stora vägar. Riksväg 11 är cykelförbjuden, vad jag kunde se utan skäl, och jag åkte därför in till Lund och domkyrkan på cykelvägar. Bara man skyltar till cykelvägar — och dessa håller rimlig standard — så har jag inget emot att använda dessa. Norrut från Lund på härliga vägar, och Eslöv passerades snabbt samtidigt som en regnskur av många denna dag började falla.

I Lund för första gången sedan 1995, och domkyrkan är fortfarande för stor för att få plats med på ett kort.

I Röstånga handlade jag middag på bensinstationens stora Ica-butik. Jag fortsatte därför norrut, utan plan, förbi Ljungbyhed och Perstorp. Som jag har blivit van vid under den här resan kan trötthet slå till snabbt och obarmhärtigt. Strax efter Hårsjö blev jag därför tvungen att sätta upp tältet, under ett tilltagande regn, i en lutande granskog.

Stor ankdamm.

Distans: 146 km Snitt: 18,0 km/h Tid: 8h 5min
Start: 10.45 Ankomst: 0.10

Fredag 12 augusti

15 grader, mulet med regn

Antagligen den mest lutande tältplatsen någonsin...

Efter en högst obekväm natt, jag vaknade flera gånger av att jag gled runt i tältet på gund av lutningen, fortsatte jag på skogsvägen till Vittsjö. Strax efter Emmaljunga passerade jag gränsen till Småland, innan E4:an vid Markaryd bjöd på ombyggnadskaos. Här kom jag dock ut på gamla Riksettan där vägrenen stundtals är skyltad som cykelväg — varför skyltas inte fler vägar så?

En bra väg.

Jag handlade på Konsum istället...

I Ljungby hittade jag ett lämpligt snabbkök vid järnvägsstationen. Medan jag åt den stora hamburgaren kom det fram en kille som hade cyklat till Kroatien, även om det hade blivit en och annan tågtransport längs vägen. Men det är ju tanken som räknas...

Det här var en dag som bjöd på ett mycket trist väder. Grått och mulet hela dagen, och med ett regn som inte verkade falla. Det var som om regnet bokstavligen hängde i luften — det blev inte särskilt blött på marken, men allt annat blev blött.

Ännu en stor flod som korsades på resan.

Detta var en grå och blöt dag.

I Värnamo handlade jag för första gången på en svensk Lidl innan jag fortsatte mot Skillingaryd och Vaggeryd i kvällsskymningen. Jag hade hoppats passera Jönköping denna dag, mest för att slippa börja morgondagen med detta projekt. Detta ledde till att jag åkte ner från Småländska höglandet vid ett-tiden. Det gick relativt lätt att passera Jönköping, inte minst tack vare att jag ibland kände igen mig från Vätternrundan — även om den går åt andra hållet.

På väg ner från Småländska höglandet.

Det var dock lättare sagt än gjort att hitta en lämplig tältplats så här mitt i natten, och det dröjde ända till Skärstad (strax norr om Kaxholmen) innan jag åkte ut på en åkerväg och satte upp tältet ett par hundra meter från stora vägen.

Distans: 225 km Snitt: 18,8 km/h Tid: 11h 50min
Start: 9.50 Ankomst: 4.30

Efter fem Vätternrundor är detta en välbekant utsikt över Vättern.

Lördag 13 augusti

18 grader, växlande med skurar

Backarna längs Vättern känns mycket flackare åt det här hållet...

I Gränna var det gott om turister som vanligt, även om de flesta var nere i hamnen.

Jag började med att riva tältet, och åkte sedan några kilometer innan jag åt frukost. Eftersom det inte var så långt till Gränna tänkte jag äta en tidig lunch där. Jag har känt att jag inte hunnit ersätta all energi som gått åt de senaste dagarna, vilket har gjort att jag känt mig något kraftlös. Jag kunde dock bara handla lunch i Gränna, för någon bra bänk att äta på fanns inte inom synhåll. Lunchen fick därför istället ätas några kilometer norrut, med utsikt över skurar på andra sidan Vättern. Himlen idag var på avstånd hotande, men jag klarade mig utan regn överraskande länge.

Skurar bortom Visingsö.

Vädret blev allt mer hotfullt under eftermiddagen.

Det var först när jag svängde bort från Vättern, i närheten av Mjölby, som himlen öppnade sig. Därefter regnade det till och från på vägen mot Linköping. Eftersom jag har bott i Linköping ett par år var vägarna här välbekanta, även om jag svängde fel i ett par korsningar. Det kändes lite speciellt att vara tillbaka, inte minst med tanke på att jag inte varit där på tre-fyra år.

En rejält kraftig men kort skur i närheten av Mantorp.

I efterhand insåg jag att jag skulle ha ätit middag i Linköping, men jag överskattade min förmåga att hinna till Norrköping i lagom tid för ett sista mål mat. Det var ett sådant tillfälle där min erfarenhet av att ha cyklat från Linköping till Oxelösund många gånger slog tillbaka. Jag räknade helt enkelt fel på hur mycket långsammare jag var denna dag. I närheten av Norsborg, där vägen korsar Göta Kanal, började också en regnskur som varade nästan hela vägen till Norrköping.

Genom Norrköping tog jag mig på välbekanta cykelvägar, även om det var första gången jag cyklade genom staden i mörker — klockan var närmare tio. Tanken i Linköping var att äta en hamburgare på McDonalds vid norra utfarten, och hade jag kommit en halvtimme tidigare hade jag hunnit det. Som det var nu höll restaurangen på att stänga, och med tanke på att det hade börjat dugga igen kände jag inte för att ta med mig maten.

Den sista solnedgången.

Istället fick jag äta mina sista smörgåsar under en cykelvägsviadukt på väg mot Åby. Därefter slog trötthetshammaren till igen. De två därpå följande milen tog närmare två timmar, och jag insåg att jag hade två alternativ; Antingen kunde jag sätta upp tältet i skogen, utan mat och med en efterföljande söndag med en bra bit till närmaste mataffär — eller ringa till mina föräldrar och be om (på förhand erbjuden) skjuts. Jag kom ganska snart fram till att det smartaste alternativet var det senare alternativet, och jag blev upplockad vid gränsen mellan Östergötland och Sörmland.

Distans: 186 km Snitt: 19,2 km/h Tid: 9h 40min
Start: 9.40 Ankomst: 0.30

Sammanfattningsvis var det en mycket lyckad resa. Om jag skulle ändra på något skulle det förmodligen vara att ge mig själv två-tre dagar till i Tyskland, då det blev onödigt långa dagar. Donau skulle jag gärna återvända till och cykla längs i fem-mil-om-dagen etapper. De bergiga skogarna vid tysk-tjeckiska gränsen var häftiga. Östra tyskland är i mitt tycke ett bra alternativ till exempelvis Holland — för det mesta platt, och även om det saknas cykelvägar finns det oftast gott om lågtrafikerade vägar.