Söndag 7 augusti
13 grader, regn (förmiddag)
17 grader, växlande (eftermiddag)
Eftersom jag inte ville vara kvar på min skogsväg speciellt länge hade jag satt alarmet på klockan 07.00. Det är märkligt hur, förhållandevis, utvilad man kan bli på bara ett par timmars sömn. Till frukost åt jag upp all mat jag hade kvar, och räknade — söndag som det var — med att förlita mig på bensinstationer för mina måltider idag.
Genom ett kuperat landskap under den mulna förmiddagen.
I Eppendorf stannade jag och kollade på kartan i en korsning för säkerhets skull. Liksom vid flera andra liknande tillfällen kom då en man som bodde intill vägen fram och frågade om jag behövde hjälp. Just vid detta tillfälle var hjälpen också mycket välkommen, framför allt som han kunde bekräfta att jag bara behövde följa den väg jag var på för att komma dit jag ville. Bara ett par kilometer senare — i Kleinhartmannsdorf — blev jag tvungen att byta ut samtliga bromsklossar. Under gårdagsregnet hade det samlats metallbitar i dem, och en hade också slitits så kraftigt i alla nedförsbackar att metallhållaren hade kommit fram. Inte bra...
Efter Freiberg.
När jag närmade mig Freiberg fick jag syn på en mycket välkommen skylt; det skulle finnas en McDonalds-restaurang vid södra infarten. Det gjorde det också, och eftersom det var söndag idag, bestämde jag mig för att slå på stort. En QPC-plusmeny plus två små Cheeseburgare uppvägde den något bristfälliga tältfrukosten. Eftersom min Tjeckienkarta inte skulle räcka så mycket längre köpte jag även en karta på en bensinstation i närheten, innan jag åkte vidare mot Meissen via Niederschöna, Dittmannsdorf och Munzig. Meissen, som ligger på båda sidor om Elbe utgjorde också slutpunkten för det kuperade området. Eftersom det var söndag idag (bra bortförklaring...) letade jag upp McDonalds även här.
Mellan Freiberg och Meissen blev kullarna färre och färre.
Två höfigurer modell större vid en av vingårdarna längs Elbe.
Stärkt efter måltiden åkte jag snabbt vidare på Elbes östra strand där vinterrasser kantar vägen. Jag passerade småbyar som Nünchritz (där jag ignorerade ännu en Umleitung), Mühlberg och Marxdorf på min väg mot Falkenberg/Elster. Solnedgången var en riktig höjdare denna dag, och nån timme därefter nådde jag fram till Falkenbergs camping efter en rejäl forcering för att inte komma fram för sent. Denna kväll var det dock ingen risk att campingen skulle ha stängt någon grind, då ett resande tivoli stod uppställt på en stor gräsmatta precis utanför. Receptionen var dock stängd så jag åkte in och slog upp tältet på första bästa gräsplätt och lyssnade på den högljudda musik som spelades innan det slutligen blev tyst framåt tretiden på morgonen.
En lokal skur följde med en bit längs vägen...
Distans: 138 km Snitt: 17,8 km/h Tid: 7h 45min
Start: 8.50 Ankomst: 21.50
Solnedgång över den tyska slätten.
Måndag 8 augusti
16 grader, växlande med skurar
Genom Uebigau på för östra Tyskland typiska kullerstenar.
Jag vaknade förvirrad och visste inte först var jag var. Efter några ögonblick insåg jag dock att jag var på en camping som jag ville lämna så fort som möjligt — så jag satte i mig den lilla frukost jag hade, gick till receptionen som fortfarande var låst och gav mig av. Som tur var hade jag medvind de första tre milen till Schlieben, där jag kunde handla en stor lunch på Spar. Medan jag åt lunch slog klockan tolv, och det missljud som kom från kyrktornet på torget var nästan tillräckligt för att jag skulle åka vidare direkt. Det slutade dock snart och jag kunde äta upp min lunch i lugn och ro på det i övrigt gemytliga torget.
I det här området går vägen ofta genom omväxlande skog- och åkerlandskap.
Det är tydligen inte bara jag som insett att det blåser här...
Ett märkbar skillnad från längre söderut här i östra Tyskland är att alltfler städer har sliten gatsten som genomfartsgata. Dessa är oftast tämligen okomfortabla att cykla på, men nästan lika ofta finns en välanvänd stig alldeles intill som fungerar utmärkt. Efter att ha cyklat genom Dahme/Mark, Drahnsdorf och Golßen passerade jag A13 — den stora motorvägen mellan Dresden och Berlin. Här blev det plötsligt tät trafik då hela Berlin bestämt sig för att åka till badanläggningen Tropical Islands i närheten just idag. Själv fortsatte jag genom Kehrigk och Bugk till den nedgångna militärstaden Storkow (Mark) där jag handlade middag och frukost. I Kolpin några kilometer senare hittade jag en liten camping vid en liten sjö. Kontrasten mot gårdagens camping kunde inte ha varit större. Det kändes som att man störde tystnaden när man gick på grusgången till toahuset. Underbart.
Distans: 128 km Snitt: 18,7 km/h Tid: 6h 50min
Start: 10.00 Ankomst: 20.30
Tisdag 9 augusti
16 grader, mulet och tidvis regn
En rest från en svunnen tid vid infarten till Furstenwalde.
Bara 36 km till Berlin...
Tog det som vanligt lugnt på morgonen innan jag åkte iväg i riktning mot Spreenhagen. Efter bara några kilometer möttes jag dock av en välbekant skylt — Umleitung. Det var bara att ta en omväg på två mil genom den relativt stora staden Fürstenwalde. Vägen genom den stora skogen intill staden i riktning västerut var vältrafikerad, många hade valt den som alternativväg till E30 på väg mot motorvägsringleden runt Berlin. Jag svängde dock av innan dess, och fortsatte norrut mot Strausberg. Här passerade jag väg 1 — en väg som går rakt genom Berlins hjärta, den passerar Alexanderplatz och en kort sträcka kallas den för "Unter den Linden". Jag har dock bestämt mig för att Berlin får vänta till en annan resa.
Ännu ett av alla Schweiz.
Jag åt youghurt- och brödlunch på en bänk i utkanten av den lilla staden Rehfelde, nån mil innan Strausberg. Medan jag satt och bredde jordgubbsmarmelad på mina färdigskurna fullkornsbrödsskivor började ett stilla regn falla innan jag fortsatte på större vägar via Tiefensee till Eberswalde. Det är förvånandsvärt mycket skog i det här området och relativt — för att vara Tyskland — glesbefolkat. I Eberswalde hittade jag både en bankomat och mat i form av McDonalds på centrumgatan.
Ett härligt skogsområde strax norr om Eberswalde.
En närmast anmärkningsvärd brist på campingar — åtminstone på min karta — gjorde att jag tidigt på kvällen bestämde mig för att köra på natten igenom. Regnet hade slutat och det fanns inga tecken som tydde på att det skulle komma tillbaka. I Joachimsthal strax före åtta — stängningstid för mataffärer i Tyskland — blev jag tveksam om vilken väg som var vilken då verkligheten inte stämde överens med kartan. En bil stannade och passageraren försökte hjälpa till, men när de åkt vidare var jag tveksam till om den väg han pekat ut verkligen var den rätta. Efter interna överläggningar bestämde jag mig för att det var fel väg och fortsatte därför på den större väg jag kommit på, vilket mycket riktigt visade sig vara rätt val. Innan jag lämnade byn handlade jag på mig rejält med mat på den lokala lågprisbutiken för en lång natts färd.
Vid niotiden var det dags att bli nattcyklist — på med reflexväst och pannlampa. Tillsammans med min navdynamodrivna Lumoteclampa är den kombinerade led- och halogenlampa jag skaffade mig i våras en perfekt kombination för nattcykling. I torrt väglag kan man i nedförsbackar cykla i över 40 km/h med goda marginaler. På långa raksträckor syns vissa typer av reflexer på fyra-femhundra meters avstånd, och de flesta bilar och lastbilar bländar av helljusen innan man blir bländad. Med rätt utrustning och bra väder är nattcykling en härlig upplevelse.
Nattcykling.
Jag fortsätter i det nu kompakta mörkret åt nordväst förbi Haßleben över öppna fält. I Funkenhagen i utkanten av sjöområdet Feldberger Seenlandschaft är klockan tio i tolv — jag bestämmer mig för en kort matpaus så här på gränsen mellan två dagar, då idag blir igår och jag fortsätter inte förrän imorgon är idag...
Distans: 163 km Snitt: 18,5 km/h Tid: 8h 50min
Start: 10.45 Ankomst: 23.50
Onsdag 10 augusti
17 grader, mulet (förmiddag)
15 grader, regn (eftermiddag)
Efter att ha ätit lite grann fortsatte jag så genom den ganska ljumma natten genom det här lagom kuperade området med nyrenoverade och härligt kurviga vägar. Här hade jag gärna cyklat på dagen. Som jag hade vant mig vid under de senaste dagarna blåste det också en stundtals frisk västlig vind.
Genom öde samhällen i natten.
Någonstans innan Friedland känner jag en tilltagande smärta i höger knä. När jag passerade genom staden vid fyra-tiden på morgonen började de allra morgonpiggaste vakna — bageriet var i full gång och en varutransport levererade varor till ett lokalt företag. Tillsammans med smärtan i höger knä kände jag mig också allt tröttare, och bestämde mig ganska snart för att göra ett försök att ta en powernap. Alltså åkte jag in på en liten åkerväg där jag kunde lägga mig på regnjackan med en låg jordvall som insynsskydd från stora vägen. Mobiltelefonens alarm ställdes på tjugofem minuter framåt...
Nu när jag närmar mig Östersjön är landskapet öppnare och flackare.
Vaknade först lika trött som jag somnat, men piggnade snabbt till i den svala morgonluften. Just när jag vaknat svängde också en bil in på min lilla övergivna vägstump vilket gjorde sitt till för uppvaknandet. Jag var dock inte hungrig utan tänkte äta frukost i Anklam ett par mil bort. Bänklös som staden var fick jag dock nöja mig med en åkerplätt efter att ha lämnat staden. Väg B109 var lite väl trafikerad för min smak så jag valde att följa en mindre väg via Rubkow och Zemitz i riktning mot Wolgast. Strax söder om den staden passerade jag väg B111 och fortsatte på en annan mindre väg genom Pritzier mot Greifswald.
På morgonen såg jag öppet vatten för första gången sedan Gdańsk.
Den här vägen är dock nämnvärd av två skäl. I Pritzier hade någon ställt upp en skulpturpark bestående av stora rostiga föremål som — det skulle åtminstone inte förvåna mig — är någon slags sevärdhet. Ett annat skäl är att samtliga byar på denna väg hade en närmast katastrofalt dålig gatstensbeläggning. Det här är en väg som inom kort kommer att vara fullständigt Umleitad. Lagom sönderskakad, av både vägar och en västlig vind som började närma sig stormstyrka, kom jag dock fram till Greifswald vid lunchtid. Här bröt jag mot traditionen och åt en Big King XXL Maxi Menu på första bästa Burger King-restaurang. Grillat är också gott...
De franska husvagnsbungalowsen har fått hård konkurrens...
Vägen mot Greifswald.
Parallellt till den stora, vältrafikerade väg B96 i riktning mot Stralsund går en mindre väg på kartan. Jag valde denna väg. Det fanns inte så många byar längs den så jag hoppades slippa gatsten, men inget kunde vara mer fel. Eftersom man byggt en ny väg hade man helt enkelt struntat i att asfaltera denna väg. En dryg mil senare bestämde jag mig för att lämna denna väg till förmån för stora vägen. Detta tyckte inte alla bilister om, men inom bara några kilometer svängde jag av mot färjeläget i Stahlbrode — jag hade nämligen bestämt mig för att hoppa över omvägen via Stralsund till förmån för ett försök att hinna med 17.45-färjan från Sassnitz till Trelleborg, och med den enorma västvind som rådde skulle dessa två vara omöjliga att kombinera.
Det här var en dag när man inte behövde en väderprognos för att veta varifrån det blåste...
Efter en snabb och billig (2.20 Euro) överfart var jag så på Rügen, denna populära cykelö. Dessvärre förvärrades både vädret och trafiksituationen snabbt efter landstigningen. Jag skulle gärna åka tillbaka till Rügen i solsken och med tid att åka på ännu mindre vägar än jag nu gjorde — för trots att jag fortsatte min strategi att åka på onumrerade småvägar via Putbus, Karow och Prora var trafiken närmast konstant kofångare mot kofångare. Detta, tillsammans med ett regn som stadigt stegrades i intensitet för att till slut bli ett av de värre skyfall jag varit ute i — stundtals stod vattnet flera centimeter djupt på vägen, gjorde mitt korta besök på Rügen minnesvärt av fel anledningar. Allt var dock inte elände för vinden höll kvar sin vindriktning, så min färd mot Sassnitz färjeläge vid Neu Mukran gick stundtals i närmare 40 km/h. Det var också en lättad cykelturist som strax efter fem på eftermiddagen körde fram till biljettluckan nere i hamnen — den färja jag hoppades hinna med när jag vaknade i går morse hann jag med med fyrtio minuters marginal efter 37 mil...
Rügen var regnigt.
Ombord på färjan — biljetten kostade 21 Euro — pratade jag lite med ett par andra cyklister innan jag tog av mig mina allra blötaste kläder. Efter att ha vilat ut och strötittat på friidrotts-vm, Helsingfors verkade ha något bättre väder än Rügen — åt jag en schnitzel med pommes frites från restaurangen. Det blåste friskt ute på södra Östersjön, så färjan gungade rejält — när man var uppe och gick kändes det som Villa Villerkulla. Med schnitzeln uppäten var det inget som hindrade mig från att slå pannan i bordet och sova ett par timmar, och när jag vaknade hade de andra passagerarna börjat dra sig mot bildäck. Själv gick jag först ut på däck och kunde konstatera att regnet slutat.
Kvart i tio rullade jag och övriga cykelturister av färjan i Trelleborgs hamn. Tio i tio började det regna. Det slutade dock lika fort och jag åkte och handlade kvällsmat på Shellmacken intill hamnen innan jag rullade några kilometer österut på den cykelförbjudna riksväg 9 till Pensionat Dalköpinge där ett rum den natten fick tjänstgöra som torkrum medan jag sov min sista natt, för den här resan, i en varm och skön säng.
Distans: 204 km Snitt: 17,5 km/h Tid: 11h 40min
Start: 0.00 Ankomst: 22.40
