Söndag 27 juni

15 grader, växlande med skurar

Vi fick börja dagen med några uppfriskande serpentinkurvor utför ner mot Granvin. Här svängde vi vänster uppför på väg 572 genom Espelandsdalen, en klättring på ca 300 höjdmeter. Utför ner mot havet och byn Ulvik gick det sedan snabbt i härliga svängar. Ifrån färjeläget vid Bruravik korsade vi Eidfjorden till Brimnes på södra sidan. En bra bänk under ett ännu bättre tak blev ett lämpligt ställe att äta lunch på då några rejäla regnskurar passerade.

Vi följde sedan Eidfjordens södra sida bort till byn Eidfjord, där vi gjorde oss klara för dagens riktiga projekt; klättringen uppför Måbødalen till Hardangervidda. Denna klättring är något alldeles extra och kanske den del av årets resa som vi kommer att komma ihåg allra bäst. De första kilometrarna går längs Eidfjordvatnet och är helt flacka. Den nya vägen går långt in i berget i en lång tunnel, medan cyklister hänvisas till den gamla längs med vattnet. Denna väg från 1880-talet är också delvis insprängd i tunnlar, faktiskt de äldsta i Norge enligt uppgift. Snart är det dock slut med vilan när vägen i ett par rejäla svängar går in i Måbødalen. Även här delas den nya och gamla vägen. Den nya är säkert också imponerande byggd med ett komplicerat system av svängande tunnlar. Detta är dock ingenting mot den gamla som nu är bevarad som cykelväg. Efter några stora svängar klänger sig sedan vägen brant uppför på skrå längs bergssidan i den oerhört trånga dalen. Det mest spektakulära vägavsnittet kommer dock efter några kilometer när den smala vägen genom ett antal mycket tvära serpentinkurvor klättrar rakt uppför en hisnande brant bergssida. Ingenjörskonst på hög nivå!

Efter serpentinkurvorna är man uppe på ca 650 möh. Här avslutas Måbødalen med ett fantastiskt vattenfall, Vøringsfossen, som kastar sig flera hundra meter ut från den plötsliga övergången mellan den flacka fjällplatån och dalens stupbranta bergssidor. Höjdrädda personer bör dock akta sig för att gå ut på de anvisade utsiktsplatserna, som otroligt nog oftast helt saknade all form av skyddsräcken!

Väl uppe vid Vøringfossen är den värsta stigningen över och vägen fortsätter upp mot kalfjället genom fjällbjörksskogarna i den breda Sysendalen. Uppe på ca 1100 meters höjd valde vi att åka in en bit från vägen och sätta upp tältet på fjällheden. Det kändes härligt att sitta och se ut över heden och topparna intill under kvällen. Dock har sällan tältets myggnät känts mer prisvärt än vad det gjorde nu...

Distans: 84 km Snitt: 16,3 km/h Tid: 5h 10min
Start: 09.30 Ankomst: 18.50

Dagens bilder i fotoalbumet!

Måndag 28 juni

15 grader, växlande med skurar

Första delen av dagens etapp var verkligen helt fantastiska. Mil efter mil i strålande sol på den vidsträckta Hardangervidda. Efter passagen av högsta punkten på 1250 möh vid Dyranut går vägen blandat svagt utför och svagt uppför längs blåa fjällsjöar och förbi snöklädda toppar på runt 1300 möh. Annorlunda än allting annat vi har upplevt under bergscykling i Alperna och runt Medelhavet. Efter en rejäl backe ner mot byn Haugastöl kom en rejäl och ganska långdragen regnskur som fick oss att uppsöka den varma väntsalen på byns järnvägsstation. Ifrån Haugastöl går järnvägen till Bergen rakt ut på fjället. Längs denna järnväg går den så kallade Rallarvegen, en mycket populär cykelled, som vi dock valde att prioritera bort under denna resa då det tydligen ofta är rejält lerigt och till viss del även snö kvar så pass tidigt på säsongen som nu.

Två mil och ett antal millimeter regn senare rullade vi in i skidorten Geilo på 800 möh. Efter två gigantiska hamburgare lämnade vi nu riksväg 7 och svängde höger mot sydost på riksväg 40. En ny klättring på ca tre km tog oss åter upp på över 1000 möh. När nerförsbacken därifrån började plana ut svängde vi vänster in på en betydligt mindre väg mot Tunhovd. Denna väg gick upp och ner genom skogarna högt över sjöarna Rambergvatnet och Pålsbufjorden. I Tunhovd stannade vi på campingen och hann precis få upp tältet innan himlen öppnade sig och den första av många oerhört kraftiga regnskurar gjorde vår gräsmatta till en ocean med små öar av fastland. Som tur var hade campingägaren varit med förr och gav oss rådet att ställa tältet så högt upp som möjligt, varför vi inte behövde räddas med båt...

Distans: 102 km Snitt: 21,5 km/h Tid: 4h 45min
Start: 10.00 Ankomst: 18.20

Dagens bilder i fotoalbumet!

Tisdag 29 juni

17 grader, växlande

Efter att ha lämnat campingen började vi resans sista etapp med en klättring på ett hundratal höjdmeter upp över gårdsbackarna i Tunhovd. Därefter följde två oerhört härliga mil utför till Nesbyen. Två mil längs Rukkedalselva med precis en så lagom lutning att vi varken behövde bromsa eller trampa. Liksom så många gånger förr i Norge gick får helt lösa där man minst anar det även på denna väg. Man förstår att norska bönder inte vill ha någon som helst rovdjursstam när traditionen tydligen är att fåren inte går i inhägnade hagar utan helt fritt i skogarna.

Väl nere i Nesbyen fick benen börja att arbeta igen när vi nu kom ut på riksväg 7 och svängde söderut den sista milen till bilen i Bromma. Vi kände att vi redan saknade cyklingen när vi sedan satt instängda i bilen under den långa bilresan hem till Sverige. Fort går det med bil, men att uppleva Norges spektakulära natur med dess fjordar, branta berg och vidsträckta fjällhedar gör sig verkligen bäst från cykeln, åtminstone när regnet håller sig borta!

Distans: 40 km Snitt: 25,4 km/h Tid: 1h 35min
Start: 10.00 Ankomst: 11.45

Dagens bilder i fotoalbumet!