Lettisk påsk 2004

Varför träna inför säsongen på hemmaplan när man lika gärna kan åka iväg utomlands? Så tänkte vi när vi tidigare i mars planerade påskens resa till Lettland. Här trivdes vi bra under förra årets långresa genom samtliga de tre baltiska länderna och vi kände dessutom att vi fortfarande hade stora områden kvar att upptäcka. Inför påsken planerade vi en tur på 40 mil under tre dagar runt östra Kurland, som utgör den västra delen av Lettland. Väskorna fyllde vi med kläder för att klara av att cykla även i nollgradigt och det snöblandade regn som väderprognoserna utlovade, men försökte ändå hålla nere vikten så mycket som möjligt för att kunna köra lite snabbare än under en riktig långresa.

Fredag 9 april

10 grader, sol

Ombord på färjan i Stockholm på torsdagskvällen började vi resan med att spräcka alla budgetramar genom att byta ut vår förmodligen tämligen sömnlösa natt i färjans sittsalong till en natt i sköna sängar i hytt med fönster ut mot havet. Väl investerade pengar kunde vi konstatera, då vi dels kände oss rejält uttittade av våra medresenärer i våra träningskläder och dels inte kände att vi ville sova i den skabbiga färjan Baltic Kristinas antagligen ännu mer skabbiga sittsalong längst ner under bildäck. Nu kunde vi istället underhålla oss själva med att läsa roliga använda-ordboks-översättningar på färjans upplysningsskyltar. Vad sägs om exempel som "Baren är öppen till sista klienten" eller "Släng skräpet i plastämbaret"?

Väl framme i Riga klockan halv ett fick vi börja med att köa till passkontrollen. Här finns ingen landgång utan samtliga passagerare tvingas lämna färjan via bildäck för att sedan stå på den blåsiga kajen och vänta på att få stämplar i passen. Det kändes väl ok nu, men hur gör de på vintern om det är 30 minusgrader och snöstorm? Några kryssningsresenärer tappade tålamodet och menade att de inte skulle behöva använda sina få timmar i Riga innan det var dags att vända hemåt igen med att stå på en kaj och frysa...

Att vara åter i Riga kändes ganska hemtamt efter sommarens resa. Vi hittade snabbt ut ur stan på cykelvägen mot Jūrmala. Precis som i somras var cykelvägen även denna gång förvånansvärt vältrafikerad. Att cykla denna sträcka måste vara ett stort helgnöje, eller så beror den intensiva trafiken på att det antagligen är den enda cykelvägen i hela Riga som är längre än 500 meter utan avbrott av höga trottoarkanter, parkerade bilar, decimeterdjupa potthål eller liknande... I Jūrmala hade inte turistsäsongen börjat än, men mycket folk var ändå ute och flanerade i vårsolen längs gågatan i centrum. Vi satte oss ner en dryg timme i solen på en uteservering och väntade alldeles för länge på en varken särskilt mättande eller prisvärd måltid med grillspett och potatis. Det känns att den är i den här staden som de rika väljer att bosätta sig i. Gamla bedagade trähus med snickarglädje varvas med nybyggda lyxvillor längs genomfartsvägen.

Runt fyratiden rullade vi sedan vidare västerut längs kusten mot byarna Lapmežciems och Ragaciems. De första milen var ganska så trafikerade men gick framför allt på en väg sämre än det mesta som vi sett i Lettland. Vi fick kryssa fram mellan potthål som lätt skulle kunna böja sönder ett hjul eller två till oigenkännlighet på nolltid. Att bilisterna vågar köra på så fort som de gjorde övergick vårt förstånd. Milen rann på i alla fall och vi fick snart svänga av mot nordväst och Engure på en både bättre underhållen och mindre trafikerad väg. Vägen går genom sandiga tallskogar en bit in från havet. Här och där finns parkeringsplatser med grillstäder längs havet som användes flitigt av folk i trakten. Efter en snabb energipåfyllning från affären i Engure följde sedan en härlig sista kvällsmil till byn Bērzciems och ett trevligt hotell med restaurang i en nybyggd villa alldeles vid havet. Vi tog in på hotellets lyxigaste rum för 20 LAT, eller prisvärda 285 SEK.

Distans: 87 km Snitt: 22,4 km/h Tid: 3h 50min
Start: 13.20 Ankomst: 19.45

Dagens bilder i fotoalbumet!

Lördag 10 april

fm: 3 grader, regn
em: 8 grader, sol

Vi vaknade utvilade till sol, men molnen drog snabbt in från väst och följdes ganska omgående av ihållande regn när vi rullade vidare mot nordväst längs Rigabuktens kust. Regn på sommaren är inte roligt, och regn i början på april är ännu mindre roligt. Det var tur att vi förutsett denna risk och lagt ner både skoöverdrag, regnjacka, mössa och varma handskar i packningen.

De små fiskelägena längs kusten såg ännu mer slitna ut i regnet. Det är ganska deprimerande ställen med hus i olika stadier av förfall, rostiga fiskebåtar och en stor andel äldre som antagligen mest går runt och tycker det var bättre förr... Något som är typiskt är den totala avsaknaden av stadsplanering. Ladugårdar och uthus varvas hur som helst med friliggande villor, förfallna hyreshus och nedlagda små-industrier. Självklart finns det dock i varje by minst en mataffär som har öppet alla dagar i veckan under större delen av dygnet. Öppettiderna i Lettland finns det aldrig anledning att klaga över!

Den sista utposten längs kusten är byn Kolka. Här hade vi sett fram emot lite varm mat, men den totala frånvaron av både restauranger och öppna kaféer tvingade oss att köpa dagens lunch i mataffären. Det var två stelfrusna cykelturister som sedan lämnade byn efter att ha ätit inne i den ouppvärmda entrén till det stängda kaféet, med bara en vägg som vind- och regnskydd. Några hundra meter norr om Kolka ligger Kolkasrags, den udde som delar Rigabukten mot övriga Östersjön. Vinden piskade i ordentligt när vi stretade med cyklarna i sanden genom den låga tallskogen ut till uddens yttersta stenar. Regnet hade dock slutat och borta vid horisonten över havet syntes nu en skarp gräns mellan den jämngråa molnmassan och en knallblå himmel.

En halvtimme senare sken solen över oss från en molnfri himmel och regnkläderna åkte snabbt ner tillbaks i väskorna. Vi cyklade nu mot sydväst på väg P124 genom Slīteres nationalpark, en grusväg som lämnade en del övrigt att önska. Vi kryssade oss fram mellan potthålen och stenbumlingarna och växlade mellan vägens spår av lite mer sammanpressat grus där bilarna kört. Kilometer lades sakta men säkert till mil och vi kunde sönderskakade men lättade äntra asfaltsvägen P125 mot Dondaga. Den ganska hårda motvinden som vi hade haft tidigare fick vi nu i ryggen och hastigheten höjdes betydligt när vi cyklade vidare söderut. I Dondaga tankade vi magen med bröd och bananer vid det gamla slottet och fortsatte sedan de dryga tre milen över jordbrukslandskapet till staden Talsi. Här tog vi in på stadshotellet för 270 SEK inklusive frukostbuffé och avslutade kvällen med en välförtjänt brakmiddag för 60 SEK per person på hotellets fina restaurang. Från rummet hade vi utsikt över flera av de kullar och en av de två sjöarna som Talsi är byggt kring.

Distans: 160 km Snitt: 22,5 km/h Tid: 7h 5min
Start: 9.10 Ankomst: 20.40

Dagens bilder i fotoalbumet!

Söndag 11 april

9 grader, sol

Dagens första två mil gick från Talsi mot sydväst i hård motvind. Snart nådde vi floden Abava och den del av Lettland som brukar kallas "Kurlands Schweiz". Så oerhört schweiziskt kanske det inte det ser ut, men vi var glada över att kunna svänga österut i korsningen nere vid floden och med vinden i ryggen och solen i ansiktet fortsätta längs floden. Vi stannade till och tittade på det för oss svenskar kanske inte alltför imponerande vattenfallet Abavas Rumbas och senare Europas nordligaste vinodling i staden Sabile. På en brant södersluttning ner mot floden odlas här flera olika vindruvesorter, valnötter, persikor och andra för de här breddgraderna exotiska frukter. Sedan följde 15 härliga kilometer mot staden Kandava. En med lettiska mått ganska kuperad väg en bit upp ovanför floden genom lövskogar och över större och mindre åkrar. På den motsatta sidan floden ligger en av Lettlands få skidbackar och faktiskt även en rodelbana.

Efter lunch i Kandava svängde vi sedan ut på väg E22 mot Riga. Den är ganska hårt trafikerad men så bred att det fanns gott om plats för både oss och omkörande bilar även vid möte. I den starka medvinden stod hastighetsmätaren konstant på runt 30 km/h och vi nådde snabbare än beräknat staden Tukums sex mil väster om Riga. På vägen dit passerade vi bland annat Jaunmoku pils, ett av de mest kända av de slott som ligger i detta område.

I Tukums gjorde vi en avstickare in till centrum och tittade på torget och den kyrka, vars blåa tak idag hade samma färg som den nästan molnfria himlen, som ligger en bit därifrån. Väl ute på stora vägen igen försvann milen ganska snabbt och vi var snart tillbaks i Jūrmala, där vi två dagar tidigare svängt av mot nordost. Cirkeln var nu sluten och vi kunde nöjda köra in de sista två milen på cykelvägen in till Riga. Här valde vi att bo på Hotell Valdemar, samma hotell som under förra sommaren. Det ligger centralt, är relativt prisvärt (knappt 500 SEK för två personer inklusive frukost) och framför allt visste vi att det här finns ett lämpligt förråd för våra cyklar. Med ganska möra ben efter två långa dagar i rad gick vi senare en promenad in till Gamla stan och den amerikanska hamburgerrestaurang som allt som oftast brukar få besök under våra resor...

Distans: 154 km Snitt: 23,5 km/h Tid: 6h 20min
Start: 9.25 Ankomst: 19.10

Dagens bilder i fotoalbumet!

Måndag 12 april

9 grader, sol

En vilodag i Riga i väntan på kvällsfärjan tillbaks till Stockholm. Gamla stan hade vi sett relativt väl när vi var i Riga sommaren 2003, så nu koncentrerade vi oss på det vi missat förra gången. Överst på programmet stod det läckert byggda tv-tornet på en ö i floden Daugava någon kilometer söder om centrum. Tyvärr var tornet stängt denna helgdag, men en uppfriskande promenad dit fick vi i varje fall, framför allt tillbaks i den minst sagt friska iskalla motvinden.

Dagens andra punkt, ockupationsmuséet om tiden mellan andra världskriget och Lettlands självständighet, blev tyvärr en besvikelse då även detta var stängt denna dag. Vi fick istället tillbringa eftermiddagen med croissanter på det franska caféet på Basteja Bulvaris och framför två gigantiska pizzor på en restaurang med Hawaii-tema längs gågatan i Gamla stan. Framåt halvfem gick vi tillbaks till hotellet, hämtade våra cyklar och packning, och begav oss den knappa kilometern till hamnen där Baltic Kristina låg och väntade på oss för färd i mintgrön C-hytt under bildäck tillbaka mot Stockholm över Östersjön efter en lyckad påskresa i Lettland.

Dagens bilder i fotoalbumet!