Söndag 22 juli

17-24 grader, sol

Vi började med att åka in till ett café i Thusis och bunkrade med bröd, då vi förstod att alla affärer skulle var helstängda så här under söndagen. Och att vara hänvisad till restaurang i Schweiz är inte att tänka på för oss då den billigaste hämtpizzan oftast kostar upp mot 100 kr. Brödet i Schweiz är i alla fall väldigt gott och mycket prisvärt, en dag med bröd till både frukost, lunch och middag går faktiskt an. Från Thusis på 700 meters höjd hade vi en klättring på ca 45 kilometer upp till dagens pass, Albulapass på 2316 möh. De första tre milen var inte speciellt branta, men vi var tvungna att åka igenom några otäcka tunnlar (utan ljudisolering och med svarta väggar) på runt kilometern mellan Thusis och Tiefencastel.

Strax innan byn Bergün (1400 möh) börjar den egentliga stigningen och är då riktigt brant så gott som hela vägen upp till passet. I Bergün satt vi länge på torget vid brunnen och tittade på hur cyklist efter cyklist stannade till för att fylla på sina vattenflaskor med gott och kallt brunnsvatten. På vägen upp blev vi omkörda av ett hundratal svarta 50-tals-Citroëner. Måste ha varit någon veteranbilsträff i trakten. Strax efter fyra var vi uppe på passet som var fullt med både cyklister och motorcyklister, och fick en snabb niokilometersbacke ner till floden Inns dalgång. Vi åkte först en kort omväg till St Moritz (1800 möh) för att vi gärna ville ha varit där även om staden inte riktigt låg längs vår resväg. Så mycket att se var det dock inte, mest fula betonghus och mängder med japanska turister. Vi åt middag (bröd så klart!) vid den lilla sjön nedanför centrum och åkte sedan tillbaks österut några kilometer till en camping vid korsningen till vägen mot Pontresina och Berninapass.

Distans: 78 km Snitt: 13,6 km/h Tid: 5h 45min
Start: 9.10 Ankomst: 18.45

Dagens bilder i fotoalbumet!

Måndag 23 juli

17-24 grader, växlande

Fyra pass på en och samma dag! Under förmiddagen klättrade vi upp till Berninapass på 2330 möh. Vägen gick genom en vacker skog med det imponerande berget Piz Bernina på drygt 4000 möh som utsikt. Längs vägen går även här en av de många järnvägslinjerna i Schweiz, som på något märkligt sätt tar sig över alla pass. Just den här linjen lär vara den högsta järnvägen i Europa. Upp mot passet planade det ut något och våra ben kändes alltför bra för att hålla igen på farten. Vi växlade därför upp till en tyngre växel och drog om en del racercyklister som var ute på sina träningsrundor. "You crazy Swedes!", var kommentaren från en av dem när han nådde passet en stund efter oss...

Efter en fyra kilometer lång, och brant, nerförsbacke var det dags för nästa pass. Det blev nu istället fyra lika branta kilometer uppför till gränspasset Forcola di Livigno på 2315 möh. Vi åkte därmed in i Italien för tredje gången under den här resan. Fjorton kilometer senare hade vi rullat ner till Livigno (1800 möh), känt både som skidort och skattefritt område. Framför allt elektronikvaror och kameror verkar vara billiga med tanke på mängden sådana affärer. För övrigt är Livigno inte speciellt vackert, vi lämnade staden utan att känna att vi missat något efter att ha ätit lunch och köpt nya filmer till kameran.

Passo d'Eira på 2208 möh var nästa pass. Vi klarade av de sju kilometrarna uppför utan paus, det börjar verkligen kännas att vi tränat upp oss ordentligt under resans gång. Från Passo d'Eira gick det ner i tre kilometer innan klättringen åter tog vid upp till dagens fjärde och sista pass, Passo di Foscagno på 2291 möh. På passet åkte vi också genom tullen ut från Livigno-dalen, det är nämligen inte tillåtet att föra med sig hur mycket skattefria varor som helst. Resten av dagens etapp blev en 15 kilometer lång ganska tråkig utförskörning med mycket trafik och dålig asfalt. Vi stannade på campingen i Isolaccia, huvudort i Valdidentro, på 1300 möh. Första intrycket var positivt men efter en kort genomgång av hygienutrymmena kunde vi konstatera att det bara fanns hål-i-golvet-toaletter. Man blir snabbt bortskämd med hög standard efter några nätter i Schweiz.

På kvällen gick vi ut och åt på en restaurang i vår översta prisklass. Tyvärr är det sällan man blir riktigt nöjd med restaurangbesök i Italien och detta var inget undantag. Visserligen en god hemgjord pasta till förrätt men huvudrätten, schnitzel med potatis, var så liten att man fick äta med förstoringsglas. Och då gick kalaset ändå på 120 kronor per person. Framåt läggdags dundrade det loss ordentligt med åskknallar som ekade i bergen runt byn, stora blixtar och ösregn. Ett kraftigt åskväder i Alperna måste verkligen upplevas, men då helst som nu på kvällen och inte ute på vägen...

Distans: 75 km Snitt: 16,4 km/h Tid: 4h 35min
Start: 9.15 Ankomst: 17.10

Dagens bilder i fotoalbumet!

Tisdag 24 juli

14-25 grader, växlande med skurar och åska

Den här dagen hade vi både sett fram emot och bävat inför. Nu skulle vi nämligen klättra upp för det fruktade Passo Stelvio på 2758 möh. De sista veckornas passklättringar har dock uppenbart gett resultat för vi klarade av de 20 kilometrarna med dryga sju procent i snitt med bara en paus. Vi var väldigt imponerade över oss själva och gjorde förhoppningsvis de racercyklister vi körde om förvånade.

Den västra sidan av Passo Stelvio är egentligen inte speciellt vacker. Vägen går först genom den steniga och branta Val Braulio-dalen och sedan på gräsklädda bergssluttningar med kraftledningar som utsikt. Väl uppe på passet låg snödrivorna kvar, och vi såg också snowboard-åkare på de snötäckta pisterna. Passets östra sida där vi körde ner är däremot högst spektakulär med tjugotre täta hårnålskurvor som klättrar spikrakt uppför bergssidan den första milen nedanför passet. Totalt är det 48, ibland numrerade, hårnålskurvor på den här sidan.

En bit ner i dalen började dagens första riktiga regnväder som höll i sig i ca tre mil på vägen ner mot Merano. Därefter kom solen och vi fick njuta av två mil i värme och medvind genom floden Adiges dalgång. Vi såg dock att ett riktigt åskväder höll på att byggas upp borta vid horisonten. Det drabbade oss med full kraft bara två kilometer innan Naturno, vår planerade övernattningsort. Vägarna nästan svämmades över av de ofattbara mängder regn som på kort tid vräkte ner över oss. Det gjorde ont när regndropparna träffade kroppen. Nu var vi dock bättre förberedda än innan resans första riktiga regnoväder och lyckades hålla packningen torr trots skyfallet. Vi själva torkade också upp när ovädret senare på kvällen drog bort och följdes av sol igen.

Det är roligt att se skillnaden mellan det tyskspråkiga Sydtyrolen och övriga delar av Italien där vi varit. I Sydtyrolen är det på tyskt vis ordning och reda med sopsortering, spetsgardiner i fönstrena och inga hål-i-golvet-toaletter så långt ögat når. Arkitekturen är också snarlik den man ser i byarna i södra Tyskland. En sydtyrolare borde verkligen inte känna någon nationell samhörighet med till exempel en sicilianare.

Distans: 96 km Snitt: 17,0 km/h Tid: 5h 40min
Start: 9.00 Ankomst: 18.50

Dagens bilder i fotoalbumet!