Grand Canyon du Verdon från Point Sublime.

Fredag 6 juli

25 grader, mulet

Vi väcktes förvånande nog av en kort regnskur. Den slutade nästan innan den hade börjat men molnen ville aldrig riktigt skingra sig under dagen. Skönt med lite mer normal sommarvärme tyckte vi. Vi lämnade La Palud och åkte vidare längs Verdon mot Castellane. Kanjonen är här inte riktigt lika hisnande som några kilometer nedströms men likväl imponerande. Den här delen av floden är också den som bäst lämpar sig för forsränning eller så kallad rafting. Trafiken med vettskrämda turister i gummibåtar är tät. Efter en kortare matpaus på torget i Castellane fortsatte vi norrut mot St Julien du Verdon längs sjön Lac de Castillon och senare vidare mot passet Col de Toutes Aures på 1120 möh. Därefter började en otroligt härlig nerförsbacke på 17 kilometer, först genom en ravin och sedan genom skogarna ner till Annot på 500 möh. Vi blev omkörda av två andra cykelturister på väg nerför i vansinnesfart genom de perfekt doserade kurvorna.

 

Gorges de Daluis.

Under de sista två milen av dagens etapp blev det åter uppför mot byn Guillaumes genom nästa flodravin, Gorges de Daluis. Denna gorges är kanske inte lika djup som Grand Canyon du Verdon men fick oss likväl att än en gång utropa gorgeous! när vägen klättrade högt ovanför floden. Ravinen karaktäriseras av rostbruna klippor som störtar lodrätt ner i den turkosa floden. Vägen går högt ovanför, precis längs stupet och måste sägas vara ett riktigt prov på ingengörskonst. Ofta delade sig vägen och den mötande körbanan gick genom en tunnel medan vår halva tog vägen runt längs stupet istället. Efter middagshandling i Guillaumes (700 möh) drog vi oss mot byns camping. På vägen dit träffade vi även ett finskt par som cyklade runt i de franska och schweiziska alpernas pass. De hade just kommit ner från det kända Col de la Bonette på 2715 möh, ett pass som även vi tänkt åka över men tvingats stryka då vi märkte att dagarna i Provence tagit längre tid än vad vi beräknat.

Distans: 89 km Snitt: 18,3 km/h Tid: 4h 50min
Start: 8.50 Ankomst: 18.30

Dagens bilder i fotoalbumet!

Halvvägs upp för Col du Valberg.

Lördag 7 juli

fm: 19 grader, växlande
em: 31 grader, sol

Under förmiddagen klättrade vi de 900 höjdmetrarna från Guillaumes till skidorten Valberg. Väl däruppe väntade en fantastisk nerförsbacke från nästan 1700 möh ända ner till 350 möh. Först till den pittoreska byn Beuil och sedan vidare ner genom Gorges Superiores du Cians. Denna flodravin är till utseendet ganska lik Gorges de Daluis från gårdagen med sina rostbruna klippor. Skillnaden är att vägen här går längst ner i bottnen av den smala ravinen istället för längs kanten. Ibland är ravinen så smal så att vägen är uthuggen längst ner med skrämmande överhäng som följd. Överallt har också mer eller mindre stora stenar rasat ner på vägen från det porösa berget. Ingenstans har väl varningsskyltarna för stenras på vägen varit så behövliga som här...

Gorges Superiores du Cians. De här gamla delarna är numera avstängda för biltrafik, som i stället går genom ett par 400-meterstunnlar.

Väl nere på väg N202 mot Nice gick det undan i medvinden. Tyvärr måste man här passera genom två långa tunnlar, den längsta är drygt en kilometer lång. Att cykla i tunnlar är alltid otäckt och den här gången var inget undantag. Inne i mörkret lossnade nämligen Erics ena framväska från lowridern. Han förstod aldrig vad det var som hände utan fortsatte ut till tunnelns öppning, det var tur att den inte snodde in sig i hjulet så det blev tvärstopp. Fästanordningen gick sönder helt så han fortsatte med bara en framväska tills vi fäste den andra med snören några dagar senare.

För att slippa infarten till Nice på väg N202 svängde vi av ca tre mil mil innan Nice och klättrade 400 höjdmeter upp till byn Levens. I gengäld kunde vi sedan njuta av tre mils nerförsbacke ner till Nice med betydligt mindre trafik på väg D19. I Nice möttes vi av trafikkaos och avgaser. Man glömmer lätt bort hur det är att cykla i storstäder när man kört på mindre vägar i bergen under flera dagar. Vi försökte lämna Nice så fort som möjligt och begav oss istället ut på kustvägen mot Monaco. Det här är verkligen Rivieran med stora villor på sluttningarna ner mot det blå havet, dyra bilar och stora lyxyachter i hamnarna. Vi hade hoppats på att det skulle ligga en camping längs kusten, men fick reda på att den camping som vi sett uppgifter om i själva verket låg 500 höjdmeter högre upp vid Col d'Eze, ovanför Eze Village, och inte i Eze sur Mer. Utan större entusiasm tvingades vi då påbörja dagens tredje, och mentalt tuffaste, klättring och kom fram till campingen så sent som vid halvniotiden. Senare kunde vi dock sitta och njuta av kvällsutsikten över kusten och Cap Ferrat med var sin kall cola på campingens bar efter en av resans längsta dagsetapper.

Utsikt mot Cap Ferrat från campingen.

Distans: 132 km Snitt: 17,8 km/h Tid: 7h 25min
Start: 9.00 Ankomst: 20.30

Dagens bilder i fotoalbumet!

Eric blir just omkörd av en Porsche i Formel 1-banans hårnål.

Söndag 8 juli

30 grader, växlande

Den planerade utsikten till frukosten uteblev med besked då en tät dimma effektivt inneslöt allt på ett längre avstånd än femton meter. Vi började dagen med att följa kusten uppe på bergsryggen vidare österut mot La Turbie, staden rakt ovanför Monaco. Härifrån har man en av de bästa utsikterna över Monaco och Monte Carlo. Man får en bra överblick över hur staden är byggd och hur litet landet i själva verket är. En brant nerförsbacke leder sedan ner från La Turbie till furstendömet. Väl där begav vi oss ner mot den exklusiva strandpromenaden och casinot och förvånades även av hur Monacos grandprix-bana går mitt i stan på de branta och kurviga gatorna. Att köra Formel-1 här borde egentligen inte vara möjligt!

Ett par kilometer innan Fontan ligger Saorge uppslängd på ravinkanten.

Lika plötsligt som man kommer in i Monaco så är man ute ur landet igen. Vi tog oss vidare mot Menton innan vi lämnade Medelhavet för att ge oss upp i Alperna och det första av många bergspass som väntade under återstoden av vår resa. Vi klättrade först upp mot staden Sospel (300 möh) över Col de Castillon på 710 möh och sedan vidare norrut över Col de Brouis på 879 möh. Efter passet fick vi en snabb utförskörning på en mil ner till väg N204. Väl nere på den vägen upptäckte vi hur smal och väldigt hårt trafikerad den är, men ingen alternativväg fanns tyvärr. Vi stannade ett par mil senare på campingen i Fontan (420 möh), en liten by nedklämd i den smala bergsdalen. Byn består av en rad med slitna och ofta tillbommade stenhus på var sin sida av genomfartsleden. Det var med fara för eget liv som vi senare på kvällen strök längs husväggarna för att kunna ta oss in till byn igen för en pizza ackompanjerad av trafikbrus som överröstade de flesta försök till samtal...

Distans: 81 km Snitt: 15,1 km/h Tid: 5h 25min
Start: 9.20 Ankomst: 18.30

Dagens bilder i fotoalbumet!