Fredag 27 juli

28 grader, växlande med åskskur

Erik uppe på Passo Fedaia.

Genom Corderoles dalgång någon mil innan Agordo.

Idag lämnade vi Alperna efter tre veckor av härliga bergspass och kalla nätter. Först blev det dock en sista klättring upp till Passo di Fedaia på 2057 möh. Under nerförsbacken, en riktigt brant sak med en del längre raksträckor, kom vi båda upp i våra högsta farter under resan, 72,3 respektive 74,8 km/h. Efter femton snabba kilometer utför rullade vi in i byn Caprile och fortsatte efter att ha ätit lunch ner genom floden Corderoles dalgång som sträcker sig ca sex mil söderut. Vägen går nerför längs floden i lagom lutning för att man ska kunna njuta av en avkopplande cykling, utan att vare sig ta i eller behöva vara koncentrerad på hur vägen svänger och leta efter hål i vägbanan som vid brantare utförskörningar. Den två kilometer långa tunneln strax innan La Muda var heller inget problem då trafiken var ganska beskedlig och tunneln upplyst.

Eric på väg nerför Passo San Boldos tunnelserpentiner.

Under sena eftermiddagen klarade vi av ett sista pass, Passo San Boldo på 706 möh. Vi hade nu lämnat Dolomiternas mäktiga berg bakom oss. Landskapet såg helt annorlunda ut med lägre mjukt rundade åsar. Värmen och fuktigheten gjorde sig också påmind på ett helt annat sätt och kulminerade i ett kraftigt åskväder med tillhörande ösregn under vägen upp till passet. Sydsidan av passet där vi körde ner är högst spektakulär. Vägen går rakt nerför en ravinbrant i arton serpentiner. Uppe vid de översta kurvorna är det så trångt på bergssidan att vägen tvingas gå i tunnlar i kurvorna. En sådan väg hade vi aldrig varit med om förut! Efter några härliga kilometer utför stannade vi vid en oerhört vanskött camping i byn Lago.

Distans: 113 km Snitt: 19,2 km/h Tid: 5h 55min
Start: 9.20 Ankomst: 18.40

Dagens bilder i fotoalbumet!

Lördag 28 juli

32 grader, växlande

Torget i Mestre där McDonalds ligger.

Resans sista cykeldag blev en tråkig transportsträcka på den disiga slätten ner mot Venedig. Långa raksträckor, folktomma byar, fruktplantager och kraftledningar. Vi insåg snabbt hur mycket bättre vi trivs uppe i bergen. Det ger så oerhört mycket mer att cykla i Alpernas pass än ute på en enformig slätt utan referenspunkter. Efter ca 80 snabba kilometer kom vi fram till industristaden Mestre strax efter klockan tre och skapade tradition genom att äta på samma McDonald´s som under Touring Italia 1998. Vi svalkade oss i en och en halv timme inne i den luftkonditionerade restaurangen. Därefter åkte vi ut till en camping vid bron ut till Venedig, även den samma som under 1998. Den ganska långtråkiga kvällen fördrev vi med att spela alldeles för många partier yatzy och tvätta cyklarna inför hemresan.

Distans: 85 km Snitt: 21,7 km/h Tid: 3h 55min
Start: 9.45 Ankomst: 17.15

Dagens bilder i fotoalbumet!

Söndag 29 juli

32 grader, växlande

Utsikt över Canal Grandes utlopp från San Marco-platsens kampanil.

Vi hade en lugn dag i Venedig. Då vi gjort Venedig ordentligt under resan 1998 nöjde vi oss nu med att sakta gå runt på de kända stråken runt Canal Grande och tog några avstickare in i de mer folktomma områdena. Mest stolta var vi över att lura vattenförsäljarna på tusentals lire genom att leta upp gamla brunnar istället. Vi åkte också upp i Campanilen, det gamla klocktornet vid San Marco-platsen och tittade på utsikten över Venedig och Venetobukten. Det märkliga är att man inte ser en enda kanal däruppifrån. På kvällen avslutade vi resan med en spaghetti bolognese på campingrestaurangen. Kocken borde dock komma hem till någon av oss och lära sig hur en riktig portion ska se ut. Så mycket kan vi avslöja att en sådan portion ryms inte på den restaurangens minimala tallrikar...

Dagens bilder i fotoalbumet!

Måndag 30 juli

23 grader, växlande (morgon)

Trots radnumret kom vi fram helskinnade...

Vi gick upp redan vid sex för att ha gott om tid att ta oss till flygplatsen. Denna ligger väldigt bra till i förhållande till campingplatsen vi bodde på. Det är bara att ta höger vid utfarten och åka sex kilometer rakt fram så är man framme vid terminalen. Vi gjorde i ordning cyklarna och packade om packningen så allt tungt låg i handbagaget för att minimera risken att behöva betala övervikt. Nu hade vi fyra kilo övervikt var men ingen brydde sig om detta till skillnad från på Arlanda under nerresan. I Venedig sköttes incheckningen betydligt smidigare; vi kunde checka in packningen i den vanliga disken och cyklarna hämtades omedelbart av annan personal. Inget krångel alls med speciella incheckningsdiskar och vägning av cyklarna som på Arlanda.

Planet blev tyvärr rejält försenat då någon konstigt nog hade lyckats checka in bagage utan att ha någon biljett. Därför fick lastutrymmet på planet tömmas och vi fick gå ut en efter en och identifiera våra väskor. En sådan försening kan man ju dock gå med på då det inte är så kul att veta att det finns väskor ombord som inte tillhör någon passagerare... Vi bokades sedan om på ett senare plan från Köpenhamn och kom till Arlanda vid halvsex, drygt två timmar senare än beräknat. Därifrån cyklade vi i motvind in till Märsta och pendeltågsstationen, och kunde med tåg lätt ta oss igenom Stockholm till Södertälje för vidare färd med bil hem till föräldrarna i Nyköping och Oxelösund.

Distans: 14 km Snitt: 18,3 km/h Tid: 45min
Start: 8.30 Ankomst: 22.00