Våra erfarenheter av Italien grundar sig på totalt 33 dagars cykling under två olika resor. Under Touring Italia sommaren 1998 gick vår tur från Brennerpasset genom Dolomiterna ner till Venedig och sedan vidare över Po-slätten och Appeninerna till Toscana och slutligen ner till Rom. Sommaren 2001 följde vi Alpernas bågform från Medelhavet till Dolomiterna och besökte då delar av de italienska alperna. Denna resa slutade i Venedig. Då vi alltså aldrig varit längre söderut än till Rom kan vi inte uttala oss om södra Italien, som enligt uppgift skiljer sig markant från den norra delen.

Dolomiterna i norr är oerhört vackra. Gillar man storslagna utsikter över bergen och toppar på över 3000 meter får man här mångdubbel lön för mödan som det innebär att sakta klättra upp för de branta stigningarna mot passen. Nerförsbackarna därifrån är sedan bland de härligaste cykelupplevelserna som vi varit med om; nedåt på serpentinvägar i upp till tre mil är underbart! En annan av de platser i Italien som tilltalat oss mest är bergsmassivet mellan franska gränsen och staden Cuneo i nordvästra Italien. Vi åkte här upp till passet Colle Valcavera och kom till en oerhört vacker och helt folktom dal. De enda grannarna vi hade vid vårt tält var mängder med murmeldjur!

Po-slätten mellan Dolomiterna och Appeninerna är alldeles platt och är därför i vårt tycke ett ganska tråkigt område att cykla i. Mycket plantager och kraftledningar. Dock bra om man inte gillar uppförsbackar. Har man tröttnat på slätten trivs man sedan uppe i Appenninerna. Här är det mer upp och ner än i Dolomiterna, där backarna oftast innebär en lång stigning följd av en lång utförskörning. Även i Appenninerna är det väldigt naturskönt. Toscana väster om Appenninerna är känt för sin kultur och böljande kullar med cypresser och vinodlingar. Detta landskap är tillsammans med Alperna de delar av Italien som tilltalat oss mest, både när det gäller cykling och övriga upplevelser. Västkusten ner mot Rom är sedan ingen höjdare, smutsigt och mycket trafik.

I Rom rekommenderar vi att bo en bit utanför för att slippa cykla i city. Gör man som vi och flyger hem från Rom är det smidigt att bo sydväst om stan och enkelt kunna ta sig till Leonardo da Vinci-flygplatsen på den vanliga vägen, dvs ej motorväg, från Fiumicino.

Italien är ett fascinerande land, speciellt om man är intresserad av historia och kultur. Bakom nästan varje krök väntar något 2000 år gammalt monument, en kyrka från 1200-talet eller också inser man att man plötsligt cyklar på samma väg som romarna använde. Tyvärr ser man också några ton sopor som folk har slängt längs vägen. Miljöhänsyn är ännu ett okänt begrepp för italienarna... Italien uppvisar också stora regionala skillnader i till exempel språk, arkitektur och mat. Detta är en följd av att landet enades så sent som på 1860-talet och folk fortfarande känner störst samhörighet med just sin region. Det finns således mycket att upptäcka i Italien för varje nytt område man besöker.

Cykelturisten har också en del goda middagar att se fram emot efter en lång etapp. Vi som gillar pasta och pizza trivs bra även om de svenska pizzorna faktiskt är godare enligt oss. Tyvärr är det också ganska dyrt att äta på restaurang och portionerna är ofta för små efter en lång dagsetapp. Ibland skulle två-tre portioner gå ner utan problem. Att tänka på är även att restauangerna först börjar servera middag runt kl 19 och att många dessutom har stängt en dag i veckan, oftast måndagar (ibland även McDonald's!). Vi var även med om att en hel by stängde en onsdag. Många mindre mataffärer har stängt några timmar på eftermiddagen, oftast mellan 13 och 16. Tänk därför på att alltid handla lite mer än nödvändigt till lunch ifall hungern faller på under eftermiddagen när inget är öppet.

När det gäller dricksvatten är rådet i guideböcker att man alltid ska köpa vatten i butikerna. Vi har dock alltid druckit kranvatten utan att må dåligt, men det kanske är mer tur än regel. Smaken på kranvattnet är kanske inte heller den allra godaste på alla ställen. På vissa campingar finns det olika kranar, vissa med dricksvatten och vissa med vatten för tvätt, disk etc. Tydliga skyltar upplyser om vilket. I Dolomiterna och vissa delar av Appeninerna går det också utmärkt att dricka vatten direkt från rinnande fjällbäckar.

Man hör ofta hur hög stöldrisken är i Italien. Vi har emellertid aldrig råkat ut för varken stöld eller stöldförsök trots att vi oftast lämnat stora delar av packningen kvar på cyklarna vid mathandling. Som vanligt är rådet att vara uppmärksam och försiktig; tjuvar finns i både Rom och Åmål. Vi anser dock inte att man på något sätt ska dra sig för att åka till Italien på grund av stöldrisken. Som cykelturist verkar det också som att folk tror att man är väldigt fattig, i varje fall har aldrig tiggarna och försäljarna gått fram till oss när det blivit kö vid trafikljusen.

Vi som inte är några mästare på italienska har klarat oss hyfsat med engelska och kroppsspråk. Att kunna några ord på italienska gör dock att man lättare kan få fram det man vill och säkert också att man blir ännu vänligare bemött i vissa sammanhang. Man märker att folk uppskattar om man försöker göra sig förstådd med de få ord man kan, italienarna är mästare på att försöka tolka ens gester och konstiga uttal. Rent generellt är italienarna så gott som alltid väldigt vänliga och beredda att hjälpa till om man till exempel måste fråga efter vägen eller har fått problem med cykeln.

Väder

Juni och juli, då vi cyklat i Italien är kanske inte den allra mest lämpade tiden för en cykelsemester i Italien. Vår och höst har en mer lagom temperatur. När vi har varit i Italien har temperaturen konstant legat runt eller över 30 grader under dagtid. På högre höjd i Alperna har temperaturen varit lägre. Vi anser dock att värmen går att klara av om man dricker vatten i mängder samt tar längre pauser i skuggan. Och säg den strandraggare som slår solbrännan man får efter veckor i sträck på cykelsadeln! En blöt handduk runt halsen, som man kan torka av svetten i ansiktet med är en bra idé för att kyla ner sig. Självklart har man också hjälm på huvudet för att undvika solsting. Om man planerar turen till Alperna är regnkläder, handskar och en varm tröja nödvändigt. Vädret växlar på ett helt annat sätt här än längre söderut. Nätterna kan också vara riktigt kalla med bara någon plusgrad så även ett underställ är bra att packa ner.

Vägar och trafik

Vägarna i Italien är oftast bra underhållna. Dock saknas oftast vägren. Cykelvägar verkar heller inte vara uppfunna. Med en bra karta kan man emellertid ofta finna alternativvägar med mindre trafik. Just trafiken är annars ett kapitel för sig i Italien. I detta land betyder rött ljus "kör om ingen kommer" och stopplikt "kör, om din bil är större än den som egentligen har företräde". Framför allt i stadstrafik kör folk helt utan respekt för trafikregler. Som cyklist gäller det att vara uppmärksam och titta en extra gång innan man korsar vägen.

Man måste lära sig att ta för sig i trafiken. Att stå och vänta på att bilarna ska stanna vid ett övergångsställe är dödsdömt; verka därför bestämd, kliv ut i trafiken och hoppas på det bästa. Med lite sunt förnuft och försiktighet kan man dock cykla utan större besvär även i större städer. Man ser ju ändock ganska respektingivande ut när man kommer med sin fullpackade cykel. Skyltar för enkelriktning går bra att ignorera, det gör nämlingen alla andra. Ute på landsvägarna är bilisterna vana vid cyklister och tar betydligt större hänsyn än i stadstrafik; sportcykling är ju ett stort fritidsnöje i Italien. Man behöver därför sällan känna sig rädd ute på landsvägarna. Använd dock alltid hjälm!

Vägskyltningen är mycket omfattande och lämnar en hel del övrigt att önska. I korsningar visas till samtliga orter, hotell och restauranger i närheten. Ibland blir det nästan lite väl mycket information. Vi förstår inte hur man hinner läsa allt när man susar förbi som bilist. Konsekvensen i skyltningen är också något otillfredställande; dels används en mängd olika standarder och utseende på skyltarna och dels kan det vara för många skyltar på samma stolpe. Första skylten kan visa mot ett hotell i grannbyn, andra mot motorvägen till Rom, tredje mot det gamla klostret uppe på kullen och den fjärde till restaurangen vid torget. Mängden skyltar i olika former och varianter gör också disciplinen att följa dem lägre, vid vägarbeten står ofta hela vägverkets begagnade lager av hastighets- och varningsskyltar utplacerade utan att någon tänkt efter om till exempel 10 km/h verkligen är motiverat som högsta tillåtna hastighet. Därför bränner alla bilister på i sin vanliga hastighet ändå.

Kartor

Vi har mestadels använt oss av Marco Polos kartor i skala 1:200 000. Dessa är bra vad det gäller vägar och städernas utbredning men helt värdelösa när det gäller symboler för campingar, som i 90 % av fallen sitter på fel ställe eller markerar campingar som inte funnits sen Mussolinis dagar. Kartorna måste därför kompletteras med en campingförteckning över området. En sådan går ofta att få på turistbyråerna. Även Michelins kartor i skala 1:400 000 är vanliga. Denna skala är dock för liten för att vara ultimat för cykling. En fördel med Michelin-kartorna är emellertid att man kan lita på att campingsymbolerna visar campingar som verkligen finns om man köper den senaste versionen.

Prisnivå

Italien är dyrt även med svenska mått mätt. Campingarna kostar oftast mer än 150 kronor för två personer med cyklar. Man betalar alltid per person och per tält på campingarna. Det totala priset kan exempelvis bestå av två vuxna personer á 60 kr och ett tält för 40 kronor. Detta pris känns väldigt sällan motiverat då standarden på campingplatserna för det mesta ligger på en mycket låg nivå. Maten kostar uppskattningsvis ca 5-10% mer än i Sverige. Speciellt brödet är dyrt, man betalar alltid per kilo. Kilopriset ligger på runt 30 kronor så vill man ha ett tungt mättande bröd får man räkna med att betala därefter. Det vanligaste brödet är småfrallor (panini), som dock mättar så lite i förhållande till sin volym att vi bara har köpt sådana när bagerierna inte haft något annat att sälja. Räkna med en kostnad på ca 200 kr per person och dag om du väljer att bo på camping och köpa mestadelen av maten i vanliga affärer.

Camping

Campingar är vanliga i Italien. Dock har de en tendens att klumpa ihop sig till turistorterna. Det kan leda till att kanske sex campingar ligger alldeles bredvid varandra längs en strand och saknas helt i andra områden. Med lite planering av dagsetapperna har det dock åtminstone för oss nästan alltid gått att hitta en camping. Någon enstaka natt har vi behövt tänja litegrann på förbudet mot att tälta i skogen. Som nödlösning är det ett mycket bra alternativ om man befinner sig i lite mer glesbefolkade områden. En liten snyftande lögn om att man inte hade en aning om att det var förbjudet, och sedan be om ursäkt fungerar nog i alla lägen om man skulle bli upptäckt av den arge markägaren med hagelbössa. Naturligtvis kan man även ta in på ett av de talrika hotellen om reskassan tillåter. Vi har dock ingen uppgift om prislägen på hotellrum, men med tanke på de dyra campingarna lär ju knappast hotell vara billigt det heller.

Som vi redan nämnt motsvarar sällan standarden på campingen dess pris. Bekvämligheter som toalettpapper, varmvatten i kranarna och riktiga toalettstolar får man vara glad för om det finns. Så gott som alla campingar har en enklare restaurang samt affär, så det är sällan några problem att hitta någonstans att äta på kvällen. Om du vill bada i campingens pool är det oftast gratis, däremot måste du köpa en fånig badmössa för ett inte ringa pris. Ha därför alltid med en sådan...

Vill du se fler bilder från Italien? Besök vårt fotoalbum!