Norska fjäll 2004

I vårt västra grannland var vi några dagar under vår första resa 1995. Då cyklade vi från Oslo söderut till svenska gränsen vid Svinesund. Nu ville vi tillbaka och då till de betydligt mer fascinerande fjällen och fjordarna öster om Bergen. Som lämplig startpunkt valde vi "metropolen" Bromma 15 mil nordväst om Oslo längs riksväg 7. Härifrån skulle vi kunna köra i en cirkel och även få klättra uppåt i dalgångarna innan de riktiga bergen tog vid. En vecka senare kom vi tillbaka efter en resa längs fantastiska bråddjupa fjordar, nerför serpentinvägar på stupbranta bergssidor med hisnande vattenfall och över vidsträckta snöklädda fjällhedar.

Indelning

Del 1 - Bromma, Gol, Hemsedalsfjellet, Lærdal, Sognefjorden, Vik, Vikafjell, Voss
Del 2 - Eidfjord, Måbødalen, Hardangervidda, Geilo, Bromma
Översikt och karta

Onsdag 23 juni

17 grader, växlande

Efter en bilresa på allt annat än raka norska vägar var vi framme i Bromma och kunde skruva ihop de delvis demonterade cyklarna. Bilen fick vi parkera gratis bakom byns motell. Framåt sex på kvällen rullade vi iväg norrut på riksväg 7 mot Gol i Hallingdalselvas dalgång. I Gol svängde vi sedan av uppför på riksväg 52 mot Hemsedalsfjället. Några kilometer efter första stigningen uppför bergssidan ovanför staden slog vi upp tältet vid älven Hemsils strida forsar.

Distans: 42 km Snitt: 20,9 km/h Tid: 2h
Start: 17.45 Ankomst: 20.15

Dagens bilder i fotoalbumet!

Torsdag 24 juni

11 grader, regn

Redan vid rivningen av tältet fick vi stifta bekantskap med det norska sommarvädret. Regnet började droppa och tilltog sedan alltmer när vi fortsatte klättringen uppför genom Hemsedal. Som tur var hade vi dock den hårda vinden i ryggen vilket gjorde att regnet inte störde oss alltför mycket. Upp till byn Hemsedal går vägen genom granskogarna i dalgången och lutningen är väldigt snäll. Efter Hemsedal blir stigningen betydligt mer märkbar och granskogen övergår till täta ljusgröna fjällbjörkssnår på de branta bergssidorna. Regnet och kylan gjorde sig mer påminda och tvingade oss att sätta upp tältet under lunchpausen för att få ett tillfälle att få vindskydd och kunna ta av oss blöta regnkläder och handskar. Det krävdes en allt annat än ringa insats av självdisciplin för att sedan ge sig ut i regnet igen och fortsätta upp mot kalfjället. Vinden i ryggen blåste oss dock uppför de sista hundra höjdmetrarna. Högsta nivån över havet är här 1137 meter och vägen går flera kilometer på den ganska flacka fjällheden.

När vägen sedan vänder nerför igen på andra sidan fjället går det nerför med besked. Denna sida av fjället är betydligt brantare än den östra sidan som vi kom uppför på. Vi skakade av köld när vi störtade utför på de branta serpentinvägarna. Några kilometer senare på drygt 600 höjdmeter lägre nivå kommer väg 52 ut på europaväg 16 som tog oss ner de sista milen till Lærdal vid Sognefjorden. Redan nere vid E16 upphörde regnet i stort sett och det blev varmare och varmare ju längre neråt havet vi kom.

Den oerhört smala europavägen slingrar sig nerför i Lærdalselvas dalgång. Vi passerade bland annat stavkyrkan i Borgund, byggd runt 1150 och marknadsförd som Norges mest välbevarade. Cirka 20 km innan Laerdal har vägen breddats och går in i tunnlar i berget. Den gamla vägen från 1870-talet används som cykelväg och svänger ner genom den fascinerande bergsklyftan vid Galdane. Vägen är utsprängd i berget längs den strida älven med flera hundra meter höga toppar på sidorna.

Längst nere vid hamnen i Lærdal ligger stadens camping, där vi satte upp tältet inför natten. På kvällen tittade vi på Lærdals gamla kvarter Lærdalsøyri, med bebyggelse från 1700- och 1800-talet innan ägaren till stans gatukök fick sälja två stycken 160-gramshamburgare.

Distans: 116 km Snitt: 22,1 km/h Tid: 5h 15min
Start: 09.00 Ankomst: 17.30

Dagens bilder i fotoalbumet!

Fredag 25 juni

15 grader, mulet med regn

Vi började dagen med att ta färjan ut på Sognefjorden från Lærdal till Kaupanger. Molnen hängde lågt över vattnet och de branta bergssidorna som omger fjorden. Det spegelblanka vattnet var mörkt grönt, en färg som det tydligen får av smältvatten från glaciärerna. Från Kaupanger följde vi Sognefjordens norra sida genom orter som Sogndalsfjøra och Hermansverk. I dessa orter, liksom i en stor del av västra Norge pratar man en speciell form av norska, den betydligt mer svårförståeliga nynorskan, som skapades i mitten av 1800-talet som ett norskt alternativ till det danskinfluerade bokmålet. Därför är det till exempel inget feltryck när det står "Noreg" och inte "Norge" på vissa frimärken... Solen började spricka igenom det låga molntäcket och lyste på de gröna bergssidorna och de snöklädda topparna högt ovanför fjorden. Små lantgårdar ligger ovanför fjorden och relativt stora frukt- och bärodlingar täcker de branta åkrarna nere vid vattnet.

Vi stannade också till vid det hisnande vattenfallet Kvinnafossen där vattnet kastar sig rakt utför branten alldeles vid vägen. Ifrån färjeläget Hella korsade vi sedan åter Sognefjorden och tog oss över till Vagnsnes. Fjorden är här på denna smala del nästan 1100 meter djup; proportionerna på landskapet längs fjorden är verkligen fascinerande! Dagens sista mil in till den lilla staden Vik gick tyngre än normalt för åtminstone en av oss. Erics ena växelvajer hade nämligen gått av några kilometer innan Hella, vilket gjorde minsta backe till ett mindre bergspass...

Distans: 62 km Snitt: 20,2 km/h Tid: 3h 05min
Start: 12.00 Ankomst: 18.00

Dagens bilder i fotoalbumet!

Lördag 26 juni

18 grader, växlande

Idag vaknade vi äntligen av en himmel utan stora gråa regnmoln. Innan avfärd från Vik bytte vi Erics växelvajer, en nödvändighet för att kunna ta sig uppför den stigning upp på Vikafjell som skulle följa. Vägen gick först uppför åkrarna i Böadalen för att sedan göra en rejäl sväng upp på bergssidan. En fantastisk utsikt över Vik och Sognefjord i solsken följde oss hela vägen upp. Andra ledsagare var tyvärr också traktens alla flugor som raskt hade sett ut nya värddjur när vi passerade förbi kohagarna...

Cirka 15 kilometer brant klättring efter Vik går vägen upp över trädgränsen och flackar då samtidigt ut. När den nya vägen går in i en tunnel valde vi istället att ta den gamla vägen på utsidan av berget. På rastplatsen innan tunneln höll traktens mest bortskämda får till. Här dög inte vanligt gräs, dessa får hade nämligen lärt sig att innehållet i turisternas matsäckskorgar är betydligt godare och stod och tiggde som hundar runt borden...

Efter en kilometers vandring på den gamla vägen, en väg som verkligen kan rekommenderas, var vi åter uppe på asfaltsvägen. Vi fick uppleva en fantastisk cykling över fjällheden i solsken och medvind. Snön låg fläckvis rejält djup vid sidan av vägen. Det som främst skiljer bergscykling i Norge från den i Alperna är att man i Norge även cyklar på själva fjället. I Alperna går vägen oftast brant uppför till passet för att sedan direkt åter störta brant utför. När vägen över Vikafjell efter drygt en mil åter gick nerför svängde den ner i ett antal skarpa serpentinkurvor rakt nedför en oerhört brant berggsida. Man imponeras verkligen av de som byggde dessa vägar!

Vi fortsatte sedan vidare söderut mot Voss, men nu med betydligt mindre lutning. I Voss hade vi tänkt övernatta på campingen, men den här veckan genomfördes Extreme Sport Week i stan, varför hela campingen var totalt invaderad till sista kvadratmetern av diverse extremsportare och antagligen också en hel drös wannabees. Vi valde istället att efter en rejäl pizza fortsätta en mil i kvällssolen till nästa camping österut längs riksväg 13.

Distans: 85 km Snitt: 17,1 km/h Tid: 5h
Start: 10.00 Ankomst: 19.20

Dagens bilder i fotoalbumet!