Cykelsemester England 1997

Harwich - Newcastle 750 km

Av: Göte Torstensson

Cykla i England? Regnar det inte mycket där? - Vi hade tur, veckorna innan vi anlände hade det regnat stora mängder, men under våra två veckor kom bara en åskskur (under en vilodag) och lite strilregn en förmiddag.

Båtresa från Skandiahamnen i Göteborg (ca 15 km cykling från östra stadsdelarna). Returbiljett var köpt i förväg med avgång från Newcastle två veckor senare. Hur lång tid det skulle ta hade vi ingen aning om! Det var kanske 50 – 55 mil rakaste bilvägen. Men de stora vägarna skulle vi undvika i möjligaste mån, det gällde att få tag i bra kartor. Skulle det bli knappt om tid går det väl alltid att ta tåget några delsträckor tänkte vi, båda noviser på detta slags äventyr.

Notabelt är att fr o m -98 är rutten Göteborg - Harwich nerlagt, enda linjen från Sverige till England är nu Göteborg - Newcastle (via Norge). Dock är ett bra alternativ cykling över Jylland till Esbjerg och därifrån färja till Harwich.

Harwich - Bury 70 km, 6:e juli

Väl framme efter drygt ett dygn på havet så var äventyret igång. Iväg på i början ovant vingliga cyklar och med vänstertrafik. Efter ett par km på stora vägen in på lugnare trafikerat stråk längs viken från hamnen. Lunch i Manningtree på en gammal, genuin restaurang med mat som verkligen höll god smak. Det är väl det man kan kalla en smakstart. Den första backen efter en bäckravin överraskade faktiskt, det krävdes stående cykling på våra 10- resp. 12-växlars cyklar. Landskapet var annars ganska flackt och vi hittade (fast avsaknad av bra karta) fina vägar fram till Bury St Edwards som blev dagens slutmål. Bed&Breakfast (B&B) var lätt att finna och under promenaden i staden fångades ögonen av en mycket intressant skyltning; världens minsta pub enligt Guiness Book of Records. Med raska kliv och brinnande törst och framförallt nyfikenhet styrdes stegen mot ingången. STÄNGT ! En dag i veckan är denna pub stängd, och det var just denna, vår första dag i England.

Bury - Holbeach 126 km

Fortfarande i avsaknad av bra kartmaterial fortsatte färden norrut förbi välskötta gräsmattor med vitklädda kricketspelare och odlingsmarker med stora inslag av blommande röd vallmo. Ibland såg man dock inte så mycket av landskapet, vägarna är liksom nersänkta och ibland är det buskage som täcker sidosikten. I staden Ely blev det dags för lunch, passerade där också en ståtlig kyrka. Härefter blev etappen helt flack. Detta i kombination med att vi hade svårighet att hitta lämplig logi - klockan blev närmare 9 innan vi fick tag på B&B - gjorde dagens etapp till trippens längsta.

Holbeach - Skegness 71 km

Nu var det kusten som hägrade. Via anhalt i Boston gick färden på ganska trafikerad väg. Tillstymmelse till vägren som i Sverige finns inte utan långtradare svichar förbi på kanske en meters avstånd. På några avsnitt fanns separat gång- och cykelbana, men i väldigt dåligt skick. Framme i hamnstaden, som visade sig vara något av en semesterort, var det lätt att hitta B&B. Det mest pullinuttigaste av alla under resan med tavlor, kuddar, prydnadssaker av alla de slag, dockor, rosetter och torkade blommor. Permanent tivoli och spelhallar samt utomhusbowling(?)banor visade att här var nog full fart under högsäsong.

Skegness - Caistor 87 km

Följde kusten (utan att se så mycket av den) och drog in mot ett område som kallas "The Wolds". Frukosten hade som vanligt varit rejäl och bestod som under alla andra dagar av stekt bacon, stekt ägg, stekt tomat, rostat bröd med marmelad samt stekta - inte så goda - korvar. Denna dag var vi extra glada över den rikliga frukosten för vi råkade ut för att missa lunchtiden. Ute i dessa lantistrakter håller man strikt på matservering mellan klockan 12 och 2, sedan är det stängt eller i alla fall slut. Därför såg det ut som en hägring en bit uppe i bergsområdet där en man stod och sålde nyplockade jordgubbar. Det blev lunch för dagen, inte så dumt ändå. Höjdpartiet var väldigt vackert med böljande, odlade marker, ganska rikt vägnät och nästan ingen biltrafik. Dagens slutmål låg i norra utkanten av detta område och vi såg fram emot inkvartering och ett riktigt mål mat för dagen. Men vi hade kommit till en av Englands få(?) byar utan något slag av accomodation. Efter mycket letande och frågande såg vi en pub med skylten "Free House". Med frågan "Do you have a Room" blev det mycket konfunderande bland personalen. Kanske, kanske, "vi ska kolla efter nyckel och efter madrasser". Mera väntan, "vi måste röja ut och städa lite också". Vi fick till slut tillgång till rummet, enkelt men okey och rekordbilligt, 10 pund, med bra frukost (som vi fick serverat i värdparets kök).

Caistor - Hornsea 80 km

Härliga utförsbackar fick oss att missa en avtagsväg vilket bekräftades först efter backens slut. Det gav en extra slinga på ca 5 km. Efter att delvis ha följt en gammal vikingaled "Viking Way" kom vi fram till flodmynningen söder om Hull. Letade efter kartor, fick tips att besöka biblioteket. Vid ankomsten dit möttes vi genast av personalen, vilken mottagning tänkte vi. Djungeltrumman hade gått att "en viss cyklist" hade glömt sin framväska (med pengar, pass, kamera och övriga handlingar) i förra affären. Tacksamt och skyndsamt tillbaka för att hämta väskan. Fick sedan betala (!) för dåliga svart/vita kopierade kartor. Upp på hojarna igen möttes vi snart av en mäktig syn; bron över Humber-floden med en pelare på vardera sida land. Detta är världens längsta bro förbunden med ett enda spann. Den cyklisten som hade mest kontroll på sin packning visade sig ha mindre god framfart på höga brohöjder. När det gick utför och blicken kunde spana i mera vida blickar blev det "gåbacke" nerför(!). Via staden Beverley (utan Hills) utefter stora landsvägen nådde vi kusten igen, vid Hornsea. En stad med den goda egenskapen att ha en bra kartaffär. Priset 4 pund avskräckte inte att inhandla "Yorkshire" i skala 1:200 000.

Hornsea - Scarborough 62 km, 11:e juli

Äntligen en riktig karta att cykla efter, vilken fröjd. Första kartupptäckten var dock en separat cykelled på nedlagt järnvägsvall från Hull (efter floden) till just Hornsea. Fortsättningsvis gick färden desto bättre, nästan som "på räls". De större vägarna kunde undvikas, småvägarna vågade intagas, vi kunde ju se vart de ledde. Tangerade östra utkanten av norra "The Wolds" och lyckades i Bempton pricka in en lunch på landet, tillsammans med befolkningen, några direkt från stallet. Medan maten tankades in gick luften ur - i ett cykeldäck. Det var ganska nära till en större stad och efter några stopp för pumpning på roliga vägar blev det professionell lagning i den vackert belägna staden Scarborough. Namnet på denna stad lät bekant, och visst är det omnämnt i en sång. Mera sång, av häftigare slag, blev det under kvällens pubbesök där en artist med mycket självförtroende höll show inför fullsatt lokal. Han hade snappat upp att två cyklister på väg från Harwich till Newcastle fanns i publiken, vilket han basonerade ut mellan några självsuggesterande vrål.
Scarborough i morgondimma, vy från borgen

Scarborough - Whitby 46 km

Whitby, sett genom ett gammalt stenvalv

På morgonen, åter en klar och solig dag, gjorde vi en kulturell avstickare och besökte en stor gammal borg högt upp en en klippa. Borgen låg nära centrum och bjöd på vidunderlig utsikt över staden nedanför och sandklipporna norröver. Färden gick vidare norrut. Ett tips från en cykelhandlare i staden förde oss in på en nedlagd järnväg som dock visade sig vara lerig och ojämn och mest lämpad för mountainbike. Vi vek av till bättre underlag och missade därmed Robin Hood's Bay. Tidig ankomst till Whitby som är en verklig liten kustpärla! Tidsschemat gav här tillfälle till en lämplig vilodag med bland annat besök i ett gammalt kloster (med sångkör och manuell klockringning) och premiär för golfspel - på kortbana.

Whitby - Darlington 82 km

Nyinköpt karta över Northumbria fick oss att undvika industriområdena kring Middelsbrough. Vi cyklade istället västerut in i landet genom en nationalpark med bra, glest trafikerade, vägar. För att hinna till lunch före "mitt-på-dagen-stängningen" blev det rejäl fartökning och hann till närmsta stad "just in time" men just här var det öppet hela dagen - och konkurrens, vi åt två för priset för en. Framme i Darlington gjorde vi en ny erfarenhet - tog cykeln med in på puben (rummet låg i direkt anslutning). På kvällen besök på häftig, modern pub med koll på stadens ungdomliga jetsetare.

Darlington - Consett 88 km

Denna etapp förde oss, via Barnard Castle, in i ett fantastiskt område. Hedlandskap med vidsträckt utsikt, överkomliga uppförsbackar och härliga nerförslut som medgav att blicka ut över det vidsträckta landskapet. Många får förstås, som var märkta och rörde sig fritt i området, några oundvikligt påkörda och låg döda vid vägkanten. Något ställe för lunch gick inte att hitta, energitillskottet fick inskränka sig till tedrickning med typiska engelska kex och kakor. Stället för inmundigande av ovannämnda var ett vackert gammalt slott från 1700-talet och vi var för tillfället de enda gästerna. Långt ute i dessa vidderna fanns också en telefonkiosk från vilken vi, två dagar i förväg, kunde boka vandrarhemsförläggning i Newcastle.

Consett - Newcastle 43 km, 16 juli

Just i Consett kom vi i beröring med den relativt nya cykelleden Coast to Coast (C2C) som går mellan västra kusten (Whitehaven tror jag) till flodmynningen utanför Newcastle. Vi slopade en extra omväg till Hadrians Wall (Romarnas försvarsmur norrut från deras härjningar i England) och följde istället denna leden till slutmålet Newcastle. Även här blev det en extradag med sightseeing bl a i ett jättelikt shopping-centre i centrala delen av staden och givetvis ett besök runt stadens fotbollsarena St James Park där undertecknad såg att en grind mot planen var öppen och blixtsnabbt var inne på arenan och fotograferade, allt medan kompisen fick utstå "korsförhör" (utan att förstå så mycket engelska) av två vakter som snabbt motade bort oss från området. För avfärden till båten var vi ute i god tid trodde vi, men vägbeskrivningen vi fick från vandrarhemmet var alltför schematisk och vi drog iväg alldeles för långt innan vi hejdade oss och fick fråga oss tillbaka. I ilfart på näst intill motorväg hann vi ändock med båten.